Persona 3 släpptes ursprungligen 2006 (även om det dröjde till 2008 här i Europa) och var inte bara seriens första nya titel efter ett långt uppehåll, utan även dess entré in i en konsolgeneration som redan började se sitt slut. Att det endast släpptes till PlayStation 2 när PlayStation 3 släpptes samma år hade kunnat bli något av en fälla, men trots det sålde det helt okej och möttes av mycket beröm för sitt annorlunda upplägg. Själv var jag en av dem som spelade det vid release, så det var med stor nyfikenhet jag tog mig an recensionen av Persona 3 Reload, en modern och nyvässad version av spelet för såväl gamla fans som en ny publik.

Originalet var ett ganska annorlunda spel när det släpptes, och man skulle nästan kunna säga att det var lite före sin tid med inslag och upplägg som kanske inte var så vanliga 2006, men som har blivit det med tiden. Jag tänker då framförallt på inslag som vagt liknar de i exempelvis modern gacha- och mobilspelstradition men även simulatorspel. Persona 3 Reload har såklart ärvt dessa inslag vilka jag kommer att återkomma till senare i den här recensionen.

När jag spelade det ursprungliga Prince of Persia på min Atari ST i början av 1990-talet imponerades jag karaktärsanimationerna och den härligt utmanade bandesignen med fällor som väntade bakom varje hörn. Med Prince of Persia: The Lost Crown spolar vi fram över 30 år och har fått det första nya spelet i serien sedan 2010.

Här bjuds du ett sidscrollande metroidvania-spel med öppen bandesign, djävulska plattformsutmaningar och tuffa strider allt paketerat i en saga baserad på persisk mytologi.

”Three, that’s a magic number” sjunger hiphop-gruppen De La Soul i sin klassiska dänga från 1989, och mycket riktigt är känslan magisk inför årets tredje helg. Här på redaktionen pysslar vi så smått med de recensioner som har kommit in, men än finns det gott om tid att spela annat med.

I vanlig ordning finner vi ett stort nöje i att dela med oss av våra projekt, så nedan finner ni ett urval av redaktionens planer inför helgen.

Efter att ha kämpat oss igenom årets första vecka närmar vi oss nu normalläge då ännu en vecka snart har förflutit. Att saker börjar återgå till det vanliga har inte riktigt märkts av i flödet av recensioner än, men i väntan på att den sedvanliga dammporten öppnas håller vi till godo med de godbitar vi har.

Än dröjer det några dagar innan ni får läsa om de upplevelserna, men varför inte göra som stora delar av redaktionen och njut av lite andra titlar istället? Här kommer en sammanställning av helgens spelplaner.

Roguelikes är en genre som minst sagt har varit i ropet de senaste åren. Själv har jag spelat och recenserat ett helt gäng av dessa spel, men trots det har jag inte direkt upplevt att det har varit någon större brist på variation eller nya inslag inom genren. Vissa upplägg och teman har absolut återanvänts, men de flesta av dem kan nog ändå ses som en slags naturlig ryggrad i genren oavsett om man störs av dem eller inte. Loot River, det senaste av dessa spel jag har spelat bär också på en del bekanta inslag, men även en del nytt och spännande som jag här nedanför tänker berätta mer om.