Trots att tiden verkar stå still i isoleringens- och distanseringens tid, tickar timmar, dagar, veckor och månader på. Nu är vi snart i mitten av maj månad vilket innebär att hälften av 2021 snart ligger bakom oss. I spelvärlden känns det också av i och med att storspel efter storspel släpps. Självklart med en variation av mindre, men ändå fantastiska upplevelser.

I vanlig ordning tänkte vi berätta vad för spel som spelas i våra PlayStation-enheter, men sedan är vi nyfikna på hur du tillbringar helgen.

Dark Nights With Poe and Munro är det mest välkända radioprogrammet på lokalradiokanalen Radio August. Kanske är det för att paret själva donerat radios till ett antal ställen i den lilla sömniga staden August. Jag minns att jag hörde ett par avsnitt av programmet när jag försökte lösa ett mord i The Shapeshifting Detective. Jag pratade även med programmets två stjärnor för att försöka få deras hjälp. Men i spelet Dark Nights with Poe and Munro byts rollerna lite, och nu är det deras tur att vara stjärnor och försöka lösa mysterier och hjälpa folk.

Dark Nights with Poe and Munro är det tredje spelet från den lilla studion D’avekki och precis som de tidigare (The Shapeshifting Detective (7/10) och The Infectious Madness of Doctor Dekker (7/10)) är det i interaktiv film-form, men med ett par förändringar.

PlayStation Plus-förmånerna har verkligen gått från klarhet till klarhet de senaste månaderna, och har tillhandahållit åtskilliga toppklassiga spel till oss prenumeranter. Nu när en ny månad är runt hörnet har vi fått bekräftelse på att den fina sviten fortsätter i maj.

Först ut har vi det underhållande racingspelet Wreckfest, som blandar alla möjliga former av motordrivna fordon och avancerad kraschfysik för att skapa ganska galna situationer. I grund och botten är det ett kompetent bilspel, men det som knuffar det över kanten är just hur mycket både fordon och omgivningar kan demoleras. Det är dessutom den putsade PlayStation 5-versionen av spelet vi får ta del av, vilket lockar mig att plocka upp spelet på nytt.

Det finns spel som griper tag i dig och inte ens släpper taget när du lägger ifrån dig handkontrollen och stänger av konsolen. Returnal tillhör definitivt den kategorin och jag har inte kunnat släppa tankarna spelet under den senaste tiden.

Du axlar rollen som piloten Selene som kraschar sitt skepp på en mystisk planet. Hon hittar spår av att hon varit där tidigare och inser snabbt att hon sitter fast i en loop där hon vid varje dödsfall börjar om vid kraschen.

Atelier Mysterious Trilogy DX är en samlingsutgåva av de sedan tidigare utgivna spelen Atelier Sophie: The Alchemist of the Mysterious Book, Atelier Firis: The Alchemist and the Mysterious Journey och Atelier Lydie & Suelle: The Alchemists and the Mysterious Paintings. Atelier-serien som startade redan 1997 innefattar en omfattande mängd titlar, men de här tre ingår i Mysterious-serien som släpptes mellan 2015 – 2017. För den som inte har räknat ut det än så är den gemensamma nämnaren alkemi, och det är i sällskap av ett ungt gäng utövare som respektive titel kretsar kring.

De tre spelen utspelar sig i samma universum och fungerar på sätt och vis som handlingsmässiga uppföljare till varandra, även om de inte tar vid exakt där de andra utspelar sig, utan snarare vävs ihop vid olika tillfällen. I det första av de tre spelen, Atelier: Sophie, snurrar handlingen kring den unga alkemisten Sophie som kämpar med att fylla sin bortgångna mormors skor, som var en framgångsrik utövare av konsten. Det är en berättelse om en ung kvinna i en känslomässigt utsatt position, och trots att historierna utvecklar sig åt olika håll återkommer den underdåniga och utsatta känslan även i de andra spelen, fast där i form av bristande relationer till föräldrar. Jag kan tycka att det är lite tröttsamt med den sortens återanvändning av narrativa drag, men kan samtidigt ha förståelse för att det kan vara ett medvetet val av tema för att skapa en röd tråd.