Recension: Starseeker: Astroneer Expeditions [PS5]

Om det finns något tema vars mystik sällan falnar så är det rymdresande. Möjligheterna är oändliga, och i stort är det bara fantasin som sätter gränser för vad du kan hitta där ute i rymden. I Starseeker: Astroneer Expeditions har man tagit koncept från deras tidigare titel, Astroneer, och applicerat dem på extraction-genren istället. Det blir alltså rymdresande, resurssamlande och lagarbete som står på agendan, och vi är en del av besättningen. Värt att nämna är att spelet fortfarande befinner sig i early access-fasen, varpå saker kan komma att förändras allt eftersom.

Spelet kretsar kring utforskning, och tanken är att du tillsammans med upp till tre andra spelare ska bilda en enhet för att sedan besöka olika planeter. Huruvida ni vill hjälpas åt eller utforska på egen hand är upp till er, men det är alltid trevligt med lite sällskap. Oavsett om du är i en enhet eller inte kommer andra spelare också att besöka planeterna, så det finns alltid någon att slå ihop sina påsar med om så önskas. I rymdstationen som utgör vår bas kan vi organisera oss, ta på oss olika uppdrag, tillverka utrustning och lite annat smått och gott. Det är en mysig liten samverkanshubb, och det känns alltid bra att återvända dit efter varje färd.

När jag (och eventuella gruppmedlemmar) har valt vilken planet vi vill landa på är det dags för avfärd. Det finns ett antal ställen på varje planet där skepp kan landa och utgå från, så det första jag gör efter varje landning är att dra fram kartan för att se vart jag vill bege mig. Planeterna är relativt stora och syret begränsat, så det är bra att försöka fundera på vad jag vill prioritera under mitt besök. Under mina första resor tillbringar jag mest tid på att utforska planeterna utan några direkta mål. Det är ett bra sätt att få lite känsla för vad de har att erbjuda, och även lära mig om potentiella faror och möjligheter.

Sett till styrning och utforskande av miljöer funkar allt ganska bra, och min lilla astronaut känns både flexibel och lättmanövrerad. Miljöerna är som nämnt rätt omfattande, och det finns olika element att ta hänsyn till medan jag utforskar dem. Tar jag ett dopp i plurret kommer jag att bli blöt. Trampar jag runt i slem kommer jag att bli slemmig och så vidare. För närvarande upplever jag inte riktigt att de fyller någon större poäng eller strategiskt syfte, men kanske är tanken att de ska göra det i framtiden. Här och var springer det dessutom omkring vilda djur, men det är svårt att veta vad jag ska göra med dem. Det finns inte mycket till vapen eller fångstutrustning, men om jag smyger mig fram kan jag ibland norpa en fjäder, ett fjäll eller annan resurs.

För att underlätta utforskandet har jag två huvudsakliga verktyg till hjälp. Det ena låter mig gröpa ur jorden för att komma åt viktiga resurser, och det andra är en scanner som kan läsa av inslag i min omgivning. Båda gör jobbet, men de känns lite sladdriga att använda. Grävverktyget jobbar snabbt och brett, vilket tillsammans med den porösa jorden gör grävandet smått kaotiskt. Samtidigt är det lite skojigt att avverka de klusterliknande resursansamlingarna, och de ploppar tillfredsställande när jag bearbetat dem.

Scannern är till för att kunna läsa av olika föremål i omgivningen och på så vis få information (som även det är en resurs). Den initiala versionen av verktyget funkar helt okej, men precis som med föregående verktyg känns upptagningsförmågan (eller siktet) otydligt. Den kan snappa upp att det finns flera föremål i min direkta närhet, men jag måste titta på specifika delar av dem för att informationen ska läsas av. På det kommer en liten laddningstid, och allt blir snurrigt när flera föremål vistas nära varandra. Det är lite som att dumpa ett gäng varor i vagnen på Konsum, och sen börja scanna in röran.

Bortsett från de mindre anmärkningarna jag har gjort så här långt finns det framförallt en stor fundering som skaver, och det är innehåll och mål. För under de resor jag gör upplever jag nämligen att allt känns lite löst och omotiverat för mig som spelare. Jag får uppdrag vars mål känns enformiga och belöningar som sällan fyller någon poäng. Jag samlar på mig resurser som ska användas till överflödiga föremål, och scannar om objekt jag scannade förra resan för att få samma erfarenhetspoäng om och om igen. Det blir snabbt enformigt, och spänningen känns frånvarande. Jag saknar en röd tråd som håller ihop spelets olika moment, gör dem betydelsefulla och får mig att vilja uppleva dem.  

Trots mina tveksamheter tror jag att det finns potential hos det här äventyret. En bra grundidé, trevlig visuell design och mysig ljudbild räcker en bit, men det behövs matigt innehåll för att göra det hela intressant. Lyckas utvecklarna räta upp den biten kan det här definitivt vara värt att spana in, men det återstår att se om det blir så.