Persona 5-världen har sedan det ursprungliga rollspelet släpptes 2017 expanderats med ett rytm-spel och ett musou-spel och huvudpersonen Joker har dykt upp i beat’em’up spel på en konkurrentents konsol. Den expansionen fortsätter med Persona 5 Tactica som är ett taktiskt rollspel komplett med rutnät och turordningsbaserade strider.

Tactica utspelas tidsmässigt i slutet av originalspelet innan vännerna i Phantom Thieves tar examen från skolan. Den här gången dras de in i ännu en skuggvärld, men det verkar inte finnas någon verklig antagonist att skicka ett inbjudningskort till för att materialisera en skatt och det finns ingen uppenbar väg ut.

Det är fredag igen, och ni vet såklart vad det betyder. Jo, som traditionen bjuder är det dags för oss på bloggen att dela med oss av våra kommande spelplaner för helgen. Releasetempot för nya spel kanske har saktat ned något då vi närmar oss slutet på året, men det innebär inte att vi har slut på saker att skriva om.

Några spel ligger fortfarande i rullorna, och till råga på det har flera av oss stora skämshögar med spel vi inte har hunnit ta oss an än, ett faktum som blir lite svettigt då vi närmar oss sammanställningen av våra klassiska årslistor. Klart är iallafall att helgen är full av spännande spelmöjligheter, och dessa ska ni få läsa om nu.

80-talet var på många sätt ett gyllene årtionde för actionfilm som genre. Muskulösa hjältekaraktärer med slagkraftig image och nävar som slog först och ställde frågor efteråt gav genren ett rejält uppåtsving i en tid då moralpaniken exploderade kring porträtterandet av våld i film. Filmer med ordentliga mängder action och klyschiga ”one-liners” har såklart funnits både före och efter nämnda tidsperiod, men många av genrens oskrivna regler kom att växa fram då.

En av den tidens kanske mest ikoniska filmer är Robocop (1987) där regissören Paul Verhoeven skapade ett annorlunda bidrag till genren genom sin intressanta blandning av brutal action och filosofiska inspel. Robocop: Rogue City är den senaste tolkningen av Robocops universum, och jag har gjort en resa till ett nedgånget Detroit.

Flitens lampa lyser onekligen hos Ryo Ga Gatoku Studio med tanke på hur mycket underhållning de lyckas skeppa ut till fansen. Tidigare i år fick vi återgå till historiska scenarier i Like a Dragon: Ishin! (9/10) och i januari nästa år får vi ta del av nästa kapitel i Ichiban Kasugas äventyr i Like a Dragon: Infinite Wealth.

Detta är dock inte tillräckligt mycket hårdkokt japansk action tydligen, för innan dess är det dags för sidospåret Like a Dragon Gaiden: The Man Who Erased His Name. Det är dock inte ett traditionellt sidospår som är fristående från huvudseriens handlingar, utan detta är snarare till för att skildra händelser som sker parallellt med Yakuza: Like a Dragon (9/10). Närmare bestämt vad som sker i Kazuma Kiryus liv efter hand gick under jorden i Yakuza 6: The Song of Life (7/10).

När det kommer till spel med filosofiskt djup har pusseläventyret The Talos Principle (2014) en given plats bland de mest framstående exemplen. Få utvecklare ger sig nämligen på att tolka och förmedla tyngre filosofiska teorier och ännu färre lyckas med konststycket. Nio långa år har gått sedan nämnda spel först såg dagens ljus, men nu har äntligen den kroatiska studion Croteam gnuggat färdigt sina filosofiska knölar för att presentera oss för ett nytt äventyr.

The Talos Principle 2 hakar på nästan exakt där föregångaren slutade. Jag vaknar upp i en verkstad som 1K, den tusende människan som har fötts efter att de biologiska människorna dog ut för många, många år sedan. ”Vadå människa? Man är väl en robot?” kanske du tänker, men det är faktiskt så att de mekaniska individerna som befolkar världen man spelar i kallar sig själva så. De biologiska människorna är borta sedan länge, enligt historien utplånade av ett virus funnet i permafrosten.