Immortals Fenyx Rising är ett av de mer intressanta spel jag har spelat i år. Detta beror egentligen inte på varje enskild beståndsdel av spelet, utan mer på en udda kombination av dem. Till att börja med har vi en enorm och öppen spelvärld fylld med monument och platser som närmast påminner om ett nöjesfält med alla dess åkattraktioner.

Vi har även det klassiska temat grekisk mytologi, mängder av pussel och en enorm skopa humor. Alla ingredienser för att skapa ett ordentligt potpurri vars like jag inte har sett sedan den gamla Playstation-titeln Herc’s Adventures från 1997.

Tidigare i år skrev jag om mina upplevelser från NBA 2K21 (6/10), som är en spelserie som är i lite av en nedåtgående spiral. Utveckling av själva spelsekvenserna har hamnat lite i baksätet jämfört med jakten på de där eftertraktade mikrotransaktionerna, och det har därför varit trist att se en förebild inom sportspelen kasta bort potentialen för att det inte finns någon konkurrent på marknaden.

När PlayStation 5 lanserades fick jag även möjlighet att undersöka vilka förbättringar som inkluderats i denna version och om det är värt den där förhöjda prislappen som 2K Games insisterade var nödvändig och befogad.

Det är dags igen för den årliga traditionen med Call of Duty. Det blåstes lite nytt liv serien i samband med förra årets Call of Duty: Modern Warfare (8/10) efter att ha varit lite i kreativ stiltje innan dess. Lanseringen av Battle Royale-läget Warzone gjorde att serien inte bara lyckades hänga med i de populära trenderna, utan även blev mångas favorit i den populära subgenren.

I år är krigsföringen inte lika modern som förra året, åtminstone sett till skådeplatsen, utan vi backar istället tillbaka till kalla kriget under 80-talet. Europa är fortfarande uppdelat i öst- och västblock, och det är en ständig oro för öppna konflikter i flera länder. Oroligheterna sprider sig dock till många andra hörn i världen, och när kampanjen tar vid har gisslandramat på amerikanska ambassaden i Iran precis avslutats.

Jag minns mycket väl hur mycket jag svettades, svor och hade rejäl ångest över hur jag skulle ta mig vidare. Jag hade fått lite feedback på första utkastet av min första recension, och i mångt och mycket gick det ut på att jag behövde skriva om och förkorta recensionen. Att skära bort ord tog emot lite – jag hade så mycket att säga om spelet som i mångt och mycket förändrade min syn på spel.

Demon’s Souls kom vid ett tillfälle där jag var fasansfullt trött på strikt regisserade resor, där en majoritet av spelen konstant pekade mig i rätt riktning och de stora action-spelen mer kändes som linjära berg- och dalbanor.

En vecka har nu gått sedan PlayStation 5 kom och förgyllde våra vardagar, om du hade turen att snappa upp en förstås. Flitens lampa lyser starkt på redaktionen för att hinna ikapp med texter för lanseringsspelen, samtidigt som vi förstås tar ett ögonblick att bara njuta av den nya hårdvaran och dess möjligheter.

Vi är förstås väldigt nyfikna på vad som har sysselsatt dig denna första vecka, och vad som är på menyn den kommande helgen. Först kommer axplock av de projekt som pågår i redaktionen.