Recension: Gecko Gods [PS5]

I genren avslappnande, mysiga utforskarspel, anländer nu Gecko Gods med sitt charmiga upplägg. Titeln är den relativt nya spelutvecklaren Inresins första spel till PlayStation och följer studions vision om lågmält äventyr till punkt och pricka.

Premissen för spelet är att jag, i form av en liten ödla, har möjlighet att utforska en övärld, äta insekter och lösa pussel för att väcka Gecko-gudarna till liv igen. De har tydligen slumrat i hundratals år och frågan är vad som händer om jag väcker dem till liv igen.

Lågmält äventyr är som sagt ledorden för utvecklingsstudion, och det är en känsla som förmedlas från första början. Min lilla gecko kravlar upp ur sanden, blinkar och sätter fart mot äventyret med sina fyra snabba, söta små fötter. Men vad äventyret är uppdagas inte förrän efter några varv på ön, några smakprov på insekter och några lyckade försök till att klättra i taket inne i en grotta.

Spelmekaniken i Gecko Gods är avskalad och mycket enkel att förstå. Min ödla kan klättra på i princip allt i miljön, inkluderat väggar och tak. Han kan hoppa, simma lite grann och även rusa framåt en liten bit. Det är allt och det räcker gott och väl för mig. Den enda interaktionen som existerar i spelet är via skriven text på en del stenplattor och förmedlar tips om vad jag ska göra för att ta mig vidare.

Jag trivs bra i upplägget där jag får fria tyglar att utforska öarna som finns i min närhet och förbluffas över hur kul det är att styra min lilla gecko. Det enda jag tycker fungerar mindre bra är kamerastyrningen, vilken blir svårhanterlig i de fall då min hjälte snabbt växlar mellan att klättra på en vägg till att sitta klistrad i taket. Men jag misstänker att det är en nöt som är svårknäckt. Och ofta räcker det med att jag släpper kontrollen, vinklar om kameran och tar det lugnt framåt.

Själva berättelsen i spelet sträcker sig över tre huvudsakliga öar som är ganska stora och i och med att det inte är tydligt var själva spelmomenten är implementerade på kartan, blir det ibland svårt att hitta rätt för att komma vidare. Men med tanke på att upplägget kretsar kring fri utforskning, är det förståeligt att detta blir svårt att lösa utan att störa friheten.

Detta är en relativt kort titel som varar ungefär fem, sex timmar och under denna tid njuter jag faktiskt av hur simpelt livet kan vara för en ödla. Jag charmas konstant över animeringen av min gecko och tycker överlag att studion har lyckats väl med att implementera en tillbakalutad upplevelse som kretsar kring äventyret i det lilla istället för grandiosa slag och mäktiga hjältar.

Om du är ute efter en lättsam upplevelse med lagom utmaning och länge har funderat på hur det känns att klättra på väggar och i tak, kan detta verkligen vara värt en mindre investering för dig.