Recension: Aphelion [PS5]

Det har nu gått drygt 10 år sedan den franska studion Don’t Nod etablerade sig som en av de bästa berättelseskildrarna i spelbranschen med Life is Strange, men de har haft lite svårt att verkligen följa upp denna framgång. Det har inte varit fullständiga misslyckanden på något vis, utan snarare bra idéer som inte riktigt kommer hela vägen i mål, som exempelvis Lost Records: Bloom & Rage.

Studions nya satsning heter Aphelion, och är en science fiction-berättelse om två astronauter som är på ett livsviktigt uppdrag vid den avlägsna planeten Persephone. Något går dock allvarligt fel, och deras farkost störtar på den frusna planeten. Inte nog med att Ariane och Thomas hamnar på vitt skilda platser, det finns heller ingen möjlighet att få hjälp hemifrån.

Läget är alltså minst sagt tufft, men Ariane bestämmer sig ändå för att försöka slutföra uppdraget. Det är nämligen inte speciellt mycket roligare hemma på Jorden, där klimatförändringarna nu har gått så långt att mänskligheten behöver ett nytt hem. Persephone är visserligen en frusen planet, men den europeiska rymdorganisationen ESA har en plan för att smälta dessa isar och göra planeten beboelig på sikt. Inget kan väl gå fel när man manipulerar klimatet?

Ariane är dock kluven. Dels vill hon återförenas med Thomas, för att ha en bättre chans att överleva det tuffa klimatet och alla utmaningar som hon ställs inför. Men hon drivs också av passionen att slutföra uppdraget som hon har jobbat så länge för att nå.

Framfarten på planeten handlar huvudsakligen om klättringsutmaningar längs isiga och snöiga klippor. Tyvärr känns dessa väldigt stela och kantiga, och saknar någon form av dramatik eller inlevelse. De försöker införa en del ögonblick av risk när du hoppar till mer avlägsna grepp, men det förvandlas snabbt till något som känns som ett onödigt fartgupp. När du greppar tag i avsatsen efter ett hopp dyker det upp en knapprompt som du måste tajma för att inte tappa greppet, men det är också samma knapp varje gång och det känns därför ganska meningslöst redan i början av spelet.

Efter ett par kapitel skiftar perspektivet till Thomas istället, och då införs även en del nya spelmekaniker. Fokus skiftar från klättring och plattformande till överlevnad och utforskning, då både Thomas och hans syretank har fått skador. Framfarten blir därför begränsad till där det finns syrekällor och där han slipper klättra, även om hans fysiska smärtor emellanåt ganska plötsligt glöms bort. Det är dock i slutänden intressant att se deras utforskning av den främmande planeten ur två olika synvinklar.

Miljöerna som spelet skildrar är överlag väldigt slående och vackra, med allt från isiga bergstoppar till märkliga naturfenomen. Omväxlingen under spelets gång är bra, och det känns verkligen som att jag rör mig genom ett levande område som är under förvandling. Utan att gå in på alltför många detaljer i berättelsen står ju inte allt rätt till på planeten, och du har kanske inte fått hela bilden av vad uppdraget går ut på. Detta pusslas ihop på ett intressant vis allt eftersom spelet fortlöper, även om slutklämmen kanske inte riktigt landar för min del.

Det är utan tvekan berättelsen som håller ihop denna upplevelse, för rent spelmekaniskt pendlar det från mellanmjölk till ren frustration. Klättringssekvenserna går att leva med, även om de är lite småtråkiga ganska fort, men det finns även smygsekvenser som är bitvis riktigt enerverande. Det är på den nivån att smygandet kändes trasigt emellanåt, och där jag gjorde samma sak flera gånger och fick olika resultat vid samtliga försök. Jag ser behovet för ett överhängande hot för att skapa mer dramatik i berättelsen, men halvdana smygsekvenser är inte något som lyfter spelet på något vis.

Har du dock tålamod med en handfull sådana ögonblick kommer du att belönas med en berättelse som både är tänkvärd och högaktuell med tanke på de skenande klimatproblemen vi upplever i dagsläget. Detta är kanske inte riktigt den framgång som Don’t Nod behöver för att återetablera sig bland toppstudiorna, men det åtminstone välkommet att de satsar på nya berättelser och upplevelser i en bransch som är mindre riskbenägen än någonsin.