Recension: Gothic 1 Remake [PS5]

Ofta när vi får en nylansering av ett gammalt spel handlar det om en klassiker som är älskad av en stor skara spelare. Andra utvecklare fokuserar istället på mer nischade titlar som kanske inte slog igenom på bredden, men som hade stora ambitioner och en inbiten skara fans. När vi talar om Gothic 1 Remake är det inte svårt att se att det tillhör den sistnämnda kategorin, då det ursprungligen släpptes 2001 i ett ganska opolerat skick. Det var tydligt att se att det fanns goda idéer där, men det är ingen överdrift att kalla implementeringen för haltande.

Nu har spelet fått en andra chans att hitta rätt när Alkimia Interactive har portat spelet till moderna plattformar och samtidigt fila bort många av de kanter som gjorde originalet till en bitvis svårsmält upplevelse.

Berättelsen utspelar sig i en dalgång som där gruvdrift är en stor verksamhet. Omvärlden är konfliktfylld, och i hoppet att kunna skydda området mot externa hot har magiker frammanat en stor energikupol runt dalen. Det gick dock inte riktigt som planerat, utan det har även fångat alla människor innanför denna barriär, och ingen kan riktigt hitta en lösning på hur man tar ner kupolen igen.

Du spelar en karaktär som för andra människor är namnlös, men som spelet ödmjukt kallar för Hero. Trots denna benämning besitter du varken några färdigheter eller specialförmågor, och spelet gör verkligen en poäng av att du är en dussinperson i en farlig värld. Att klara sig på egen hand är fullständigt orimligt och du behöver därför finna allierade i ett av de tre läger som har uppstått under kupolen.

Eftersom din karaktär inte är stark nog att klara sig själv ute i vildmarken blir det därför en lång rad småärenden du får sysselsätta dig med i jakt på erfarenhetspoäng, utrustning och ekonomiska resurser. Det finns karaktärer som kan eskortera dig till platser du behöver besöka, och då har du möjlighet att snylta på deras stridsförmågor för att levla upp. De flesta färdigheter kräver dock mer än erfarenhetspoängen, då personerna som utbildar dig även vill ha ekonomisk ersättning, och det gör att framstegen till relativ självständighet känns otroligt långdragna emellanåt.

Miljöerna runt lägren är ofta vackra och inbjudande att utforska, och tack vare den nya spelmotorn har denna bit fått ett rejält lyft. Tyvärr är ju även denna utforskning parad med livsfara, då det kryllar av monster och annan ohyra så fort du lämnar de små stigarna som finns spridda i dalen. Det är otroligt lätt hänt att man blir omringad av fiender så fort man går in i en skogsdunge, och med tanke på att det räcker gott och väl med en fiende för att få storstryk känns det sällan värt risken att vandra utanför den snitslade banan.

Striderna är också riskfyllda element, och tyvärr känns de fortfarande riktigt klumpiga att genomföra. Det är visserligen en klar förbättring jämfört med originalet, men det är också en ganska låg ribba att sikta på. Det är svårt att utläsa fiendernas attackmönster och var träffytorna är, och med tanke på att nästan alla fiender kan sänka dig med en enda smäll även 8-10 timmar in i spelet känner jag aldrig att jag får möjlighet att lära mig något. Då och då påminner spelet mig om att det inte finns någon skam i att sänka svårighetsgraden, vilket i teorin är ett bra tips. Problemet är att det inte går att ändra nivån utan att starta om från början, så det känns bara som ett hån i slutänden.

Det absolut största problemet är dock den uppsjö av buggar som jag stötte på under min speltid, varav en fullständigt släckte all motivation jag hade att nå sluttexterna i spelet. Jag kan leva med småsaker som att animationer inte triggar korrekt eller annat som inte påverkar mina framsteg, men jag fick åtskilliga krascher som kastade ut mig från spelet helt och hållet. Sista gången det hände försvann dessutom en rad sparfiler som kostade mig kanske 4-5 timmars speltid, och det är ett ganska omfattande problem. När jag redan kämpar i uppförsbacke mot ett spel som avsiktligt sätter sig på tvären för att fördröja mina framsteg vill jag inte även behöva kämpa mot tekniska problem.

Jag vidhåller att det finns solida idéer och koncept i Gothic, och att denna nyversion har gjort ett bättre jobb med att implementera dem. Det är dock inte på långa vägar ett bra spel än, trots dessa förbättringar, utan det är en på många vis frustrerande upplevelse. Kanske finns det hopp för nästa remake om ytterligare 25 år?