Recension: Solarpunk [PS5]

Jag har genom åren lagt ett otal titlar med benämningen överlevnadsspel till min erfarenhet och nu sitter jag och funderar på vad det är som gör att jag dras så till genren som jag gör. Jag vill tro att resurshantering och själva överlevnadsmomenten är en stor del, men det som gör tydligast intryck på mig är ändå utforskandet och det outtalade äventyret som gör att de flesta spel klaffar med mig. Alltså min upplevelse, mina klavertramp och mina ögonblick där min karaktär precis klarade av något episkt.

Sedan Minecraft lyste upp vägen i denna genre för många år sedan, har många andra titlar försökt efterlikna det geniala i föregångaren. De flesta ärver dock bara en smula av ytan där crafting-momenten väl är det mest träffande. Nu är det dags för den tyska indie-utvecklaren Cyberwave att ge sitt bidrag och de gör det med en twist. Det är en mer tillbakalutad överlevnad, och med fokus på minimala avtryck i naturen.

De enda komponenterna för överlevnad i det här spelet är törst och hunger, och det är här jag direkt känner av den tillbakalutade attityden i spelet. Om jag är för törstig kan jag inte springa längre, men det tar väldigt lång tid innan effekten av törst blir så stor att karaktären tappar hälsa. Det finns dessutom relativt gott om bär i omvärlden, för att stilla hunger och avhjälpa vattenbrist.

Spelet i övrigt handlar om att utforska de väldigt vackra miljöerna uppe i himlen där spelet utspelar sig. Jag har min egen lilla ö som svävar bland molnen, och här kan jag ta mina första steg till att skapa ett hem och börja så lite grödor. Så småningom öppnas möjligheten att bygga mitt eget luftskepp, och i och med detta öppnar spelet upp sig en smula. Den första grannen jag lägger märke till bor på en flytande utpost, och han fungerar som en uppdragsgivare samt erbjuder möjlighet att uppgradera mina möjligheter till att skapa nya prylar.

Till en början tycker jag att spelet är väldigt intressant och roande. Dagarna försvinner i en rasande takt där jag skapar odlingsmark, hugger ned träd och bygger på mitt hus. Men redan efter några timmars spelande märker jag av hur spelets något enkla mekanik lyser igenom. För att jag ska kunna bygga solcellspaneler behöver jag ett presentkort som jag får av min granne, men i gengäld vill han ha vete. Vete finns inte på min ö, utan längre bort dit jag inte når ännu, och för att komma dit behöver jag uppgradera min luftfarkost vilket i sin tur kräver att jag har hittat kisel. Jag har inget emot det upplägget alls egentligen, utan finner det bara mindre underhållande i den här gestalten där utvecklingscykeln inte känns så naturlig som den behöver vara.

Det jag känner att jag saknar i Solarpunk är inte uppgraderingsmanin, utan snarare utforskandet som till exempel Minecraft levererar med ett oslagbart bravur. Solarpunk å andra sidan erbjuder inte det alls egentligen, utan här ligger fokus istället på uppgraderingar samt att bygga sitt eget hem, gärna tillsammans med andra spelare. Utforskningen går ut på att kunna ta sig till öar längre bort och där hitta en resurs som inte finns på de andra öarna, inte så mer än så.

Har du varit sugen på ett spel i överlevnadsgenren där du tillsammans med dina kompisar bygger en snygg bas, tror jag att du verkligen hittar rätt med Solarpunk. I synnerhet om du söker efter överlevnadsmekaniker som inte är så bestraffande som det är i många andra spel. Men är du som jag att du vill ha lite mer utmaning och kanske lite friare tyglar i ditt utforskande, behöver du titta åt ett annat håll.