Tom Clancy’s the Division (8/10) blev en rejäl snackis när det presenterades på E3 2015 med en sjukt snygg regisserad trailer. När spelet kom ett år senare var det inte riktigt samma spel. Klassiskt Ubisoft-manér skulle man kunna säga. Men sedan hände något; utvecklaren Massive jobbade aktivt med spelet under året och produkten som erbjöds när slutdelarna nöttes, var betydligt bättre.

Nu påstår både Massive och Ubisoft att de har lärt sig sin läxa från förra gången och lovat att släppa ett betydligt bättre och mer välpolerat spel från början. Häng med till Washington D.C. och se om det stämmer.

I en liten undangömd kustby gömmer sig den sista spillran av mänskligheten. Legenden säger att den demonarmé som nästan utrotade oss kommer avsluta jobbet med sin andra våg. För att bättra på våra odds genomgår alla friska själar en gedigen ninjautbildning inför den oundvikliga konfrontationen.

Som ung ninja känner du dig otålig och funderar över legendens andra del, som säger att en hjälte ska komma till undsättning när det är som allra mörkast. Det finns dock ingen anledning att bli rastlös som spelare. Demonarmén anfaller din by och i elfte timmen dyker hjälten upp och räddar ditt skinn. Din välgörare ger dig uppdraget att leverera en skriftrulle till tre personer som väntar på en svårbestigen bergstopp. Det är du som är budbäraren.

Mars försvann i all hast och tog med sig det mesta av vintern. I mellansverige blommar redan både snödroppar och tussilago. April bjuder trots en förhållandevis lugn månad på ett av de på förhand stora exklusiva spelsläppen till PlayStation 4 där du kommer att få försöka överleva efter zombieapokalypsen.

En bubblare på min lista över månadens höjdpunkter är det tyskutvecklade peka-och-klickaäventyret Trüberbrook som finansierats genom en kickstarter-kampanj och som känns inspirerat av Arkiv X och Twin Peaks.

Beat Cop är en nostalgitripp för alla oss som växte upp med Spanarna på Hill Street, Magnum PI och Miami Vice på 80-talet. Men räcker det med en kärleksfull hyllning för att bygga ett helt spel, eller tappar Beat Cop fart efter ett tag då nostalgin klingar av?

Du spelar David Kelly, en detektiv som blivit falsk anklagad för att ha stulit något från en senators hus. Nu är du degraderad till att patrullera gatorna och har bara 21 dagar på dig att lista ut vad som egentligen stals från senatorns hus och ta det tillbaka. Men det är lättare sagt än gjort då du måste lappa felparkerade bilar, hantera problem som butiksägare i området har samt tampas med både maffian och ett gäng som håller till i dina kvarter. Ingen har sagt att det ska vara enkelt att vara kvarterspolis i New York.

Jag blev minst sagt förvånad när Devil May Cry 5 visades upp för första gången. Trots att serien nyligen fått en omstart i form av Ninja Theorys lyckade nytolkning DmC: Devil May Cry, valde Capcom att göra en uppföljare på den elva år gamla fyran i den ursprungliga serien istället för den nya. De låtsades helt enkelt som om den kritikerrosade nytappningen av Dantes äventyr aldrig hade hänt.

Även om jag saknar några av de riktigt kreativa bossarna som Ninja Theory bidrog med, måste jag ändå erkänna att det är skönt att se vår demonjägare återvända till sin rätta form. Dante är hårdare än någonsin och bjuder på extremt överdriven action helt i stil med sitt tredje äventyr. Det är svårt att inte brista ut i skratt i de mest spektakulära scenerna när explosioner, flygande fordon och luftgitarrsspelande avlöser varandra i slow motion i en löjligt tillfredsställande koreografi.