Recension: Team Sonic Racing [PS4]

Det finns nog många spelintresserade människor ute i världen som är av åsikten att Segas blå igelkott Sonic har en något skamfilad image. Jag tänker inte bara på den kommande filmen vars design av karaktären blev något av ett skämt på nätet, utan även på många av de senare spelen som ibland används som exempel på oslipad speldesign.

Ibland känns det nästan som att Sonic har hamnat i ett fack med populärkulturella ting som folk tycker om att hata och håna utan att de egentligen har någon större erfarenhet av objektet personligen, nästan som att det skulle vara “inne” att tycka illa om det. Men är Sonics image helt kraschad? Är han, likt punken, död?

Sonic har för mig gått från att vara en uppskattad plattformshjälte från min ungdom, till att på senare år istället bli en fullfjädrad rallystjärna. För samtidigt som många av hans plattformsäventyr kritiserats har flera av de racingfokuserade spelen legat i täten i kartracing-genren.

Team Sonic Racing är det tredje spelet i den serien och precis som de två tidigare är det utvecklat av den brittiska studion Sumo Digital. De två tidigare titlarna Sonic & Sega All-Stars Racing och Sonic & All-Stars Racing Transformed involverade karaktärer från en hel drös med spel av Sega, men den nya titeln fokuserar enbart på Sonic, Tails, Amy och de andra figurerna från Sonics tidigare spel. Spelutvecklarna har även valt att släppa transformeringsmekaniken från det senaste spelet och istället satsa helt på att du som spelare själv ska kunna modifiera utvalda komponenter på ditt fordon.

Kör jag i mina lagkamraters spår kommer jag enklare ifatt.

Som titeln avslöjar kan man i Team Sonic Racing köra i lag bestående av upp till tre spelare. Detta innebär att det på banan kan finnas upp till fyra lag där varje lags slutgiltiga placering bygger på respektive medlems prestation. Om du skulle hamna på efterkälken jämfört med dina lagkamrater finns det dock flera element som kan hjälpa dig att komma ikapp igen. Det går exempelvis att ge en kraschad lagkamrat en raketstart genom att ge den en lätt knuff när jag kör förbi, eller köra några sekunder i en kompis hjulspår för att sedan få en liten fartbonus när jag kör ur dem.

Får jag ett föremål som jag inte känner passar för situationen kan jag med ett knapptryck erbjuda den till en lagkamrat som kanske har bättre nytta för den. Genom att göra dessa laghandlingar fylls en mätare, och när den är fylld kan den aktiveras för en gemensam hastighetsökning och odödlighet i några sekunder för hela laget.

Kom igen kompisar, ni kan bättre än så!

Det är lätt att prata om tidigare nämnda spel som kloner av den mer kända Mario Kart-serien, men det som har skiljt serierna åt enligt mig är bland annat vilken publik man har marknadsfört sig mot och hur detta påverkat tävlingsmomentet. Mario Kart har känts riktat åt en bred publik med stort fokus på balans mellan spelarna, till exempel i form av placeringsutjämnande föremål/vapen som lätt kan få spelaren på sista plats att hamna halvvägs upp på placeringslistan eller förstaplatsen att hamna halvvägs ner. Sonic-serien i sin tur har haft färre föremål/vapen av den sorten och har därför känts mer fokuserat på din skicklighet som förare och därmed spelare som gillar racing.

Team Sonic Racing frångår dock ovan nämnda koncept och det känns mer fokuserat på föremål, något som märks när jag spelar online och upplever att vissa av de nya föremålen är lite för effektiva och inte kräver att jag siktar när jag använder dem. Likaså upplever jag att man oavsett fordonsklass saktas ner avsevärt mycket mer än i de tidigare spelen när man blir träffad. Detta är dock problematik som märks mest när man spelar standardtävlingar och kör solo, i lagmatcherna är det inget jag stör mig på då det balanseras ut genom lagfunktionerna och färre motståndare.

Den småmysiga kampanjen bjuder på handling och uppdrag

Precis som sina två föregångare är Team Sonic Racing en stabil titel och en given del av toppspelen inom genren. Det nya fokuset på lagspel känns väldigt fräscht och tillsammans med det ordentliga antalet spellägen, varierade fordonsklasser (med betydande skillnader) och väldesignade banor känns det väldigt innehållsrikt. Jag uppskattar att det har lagts till en (måhända lite klyschig, men charmig) kampanj där man under en lättsam handling får lite känsla för karaktärer och lär sig spelets alla funktioner och knep samtidigt som man spelar själv. Just det, glömde jag nämna att soundtracket är ett av de bästa jag hört i ett racingspel på länge?

Team Sonic Racing är verkligen ett spel som jag varmt kan rekommendera, både för dig som är en van spelare inom kart-racing men även för de som bara vill ha ett roligt spel för flera spelare att plocka fram när du har några vänner på besök. Sonic som karaktär är inte död, han har bara skaffat nytt yrke och bytt sina snabba dojor mot en välpolerad bil.    

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.