Under det gångna året har det onekligen blivit en hel del Yakuza-spelande för mig, då jag efter lanseringen av Yakuza 0 (8/10) och Yakuza Kiwami (8/10) bestämde mig för att faktiskt köra igenom hela serien.
Yakuza 2 fattades dock på meritlistan då det tidigare bara fanns tillgängligt på PlayStation 2, men med lanseringen av Yakuza Kiwami 2 har jag kunnat komplettera den totala Yakuza-upplevelsen.
Välkommen till augusti månads sista helg! Bakom hörnet lurar september, och i och med det, även en uppsjö av efterlängtade titlar. Jesper har sammanställt de bästa titlarna i månadens höjdpunkter, vilket vi publicerade tidigare idag.
Om du inte var på plats, eller missade att följa nyheterna från Gamescom 2018, kan du enkelt leva dig in i atmosfären genom att läsa Johans inlägg där han beskriver vad han upplevde under sina tre dagar i Köln. Svettlukt och sorl får du dock försöka frammana själv.
Men nu är det äntligen fredag. Fram med snacks och dricka, starta din PlayStation 4 och njut av helgen!
Sommaren går mot sitt slut och med hösten i antågande tar hela spelbranschen sats och laddar för årets stora försäljningsboom, julhandeln. Redan i september ser vi en upptrappning i antalet stortitlar som släpps och några spel den här månaden är på förhand starka kandidater till att bli rejäla storsäljare.
Har trängs bjuds både japanska strategispel, actionäventyr med superhjältar, årets stora sportspel, djungeläventyr med kända gravskändare och lågmälda äventyrsspel med övernaturliga undertoner.
Att blanda koncept för att skapa förädlingar in om spelvärlden är inget nytt, och de flesta ihopkok brukar faktiskt bli riktigt bra, speciellt när rollspelselementen är en del av grytan. Ett av de högst rankade hybridspelen som jag direkt kommer att tänka på är Puzzle Quest från 2007 som bland annat släpptes till PlayStation 3.
Puzzle Quest och Battle Chef Brigade har som gemensam nämnare att spelmekaniken i de båda titlarna kretsar kring att matcha ett antal liknande kristaller med varandra för att få dem att försvinna samt att utlösa vissa effekter. Istället för att utspela sig i ett traditionellt rollspel, tar dock detta spel oss in i köket.
Då var det dags att tömma hårddisken och toppa upp skämshögen igen; PlayStation Plus-spelen för september är snart här och denna månad erbjuds vi spelare två riktiga mastodonttitlar. Till att börja med, återvänder den arge Kratos i ännu högre upplösning till PlayStation 4 i form av God of War III: Remastered (7/10).
Om du redan har lagt krigsgudens äventyr på hyllan, kan du ju alltid flyga ut i rymden och skjuta utomjordingar i Bungee’s Destiny 2 (9/10), ett science fiction-epos som Johan uppskattade mycket mer än den tunna föregångaren.
Självklart får du också tillgång till ett antal andra titlar, men bara dessa två är ju värda månadsavgiften, tycker jag.
Fortsätt läsa Månadens PlayStation Plus-spel [September 2018] »
När det gäller farliga scenarion i tv-spel, är jordens undergång bland de mest återanvända inom denna dödliga kategori. Fallande asteroider har utgjort ett enormt hot i flera titlar tidigare, men i Punch Line tar termen Ragnarök en annorlunda riktning.
Spelet är baserat på en japansk anime och inleds med att en buss blir kapad av terrorister. Superhjältinnan Strange Juice blir tillfångatagen efter ett misslyckat försök att rädda passagerarna, men blir själv räddad av studenten Yuta. Han kastar sig över terroristledaren och de flyger ur bussen för att sedan hamna i floden. Yuta klarar sig från att drunkna, men när han råkar titta på Strange Juice, börjar blod forsa ur hans näsborrar och han blir medvetslös efteråt. Fortsätt läsa Recension: Punch Line [PS4] »
Efter två fullsmockade dagar på Koelnmesse var det till slut dags för slutspurten, och vilken fenomenal dag det skulle visa sig att bli. Förmiddagen rivstartade direkt med en demo av Rage 2, som är ett samarbete mellan svenska Avalanche och den ikoniska studion id Software. Denna lite otippade uppföljare fångade mitt intresse med lite smått vansinnig action när det avtäcktes på E3, men det visade sig snabbt att trailrarna inte gjorde spelet rättvisa på något vis.
Inte nog med att spelet är snabbt och frenetiskt, det känns omedelbart naturligt att styra också. Det finns många funktioner att hålla reda på, och dessa kommer troligtvis att portioneras ut lite mer naturligt i det färdiga spelet, men det dröjde inte länge innan jag svepte runt som hagelgevärsutrustad dödsängel i den härligt skildrade postapokalypsen.
Efter en uttömmande första dag på Gamescom, återvände jag till Koelnmesse med förnyade krafter, och inledde dagen med en demonstration av Dying Light 2. Här fick jag se när en av utvecklarna visade upp exempel på hur den förgrenande berättelsen påverkar spelupplevelsen, och upplägget låter onekligen ganska ambitiöst.
Du som spelare kommer att ställas inför svåra val om vem du väljer att alliera dig med när du säkrar vissa centrala punkter i den omfattande staden. Gruppen som kallar sig Peace Keepers kan till exempel hjälpa dig att säkra området för att minimera antalet zombier du stöter på, men det kommer också att göra kringliggande områden farligare, då de infekterade drivs dit istället.
Jag har tappat räkningen på det antal gånger jag sett lovord och skönsång som handlar om Souls-spelen, bubbla upp här på bloggen och inom redaktionen. Gång på gång har jag hört berättelser om kyrkogården i Firelink Shrine, de förhatliga bågskyttarna i Anor Londo och självklart de enorma bosstriderna som kräver tålamod och reflexer bortom det greppbara.
Varje gång har min känsla av att spelen från From Software absolut inte är något för mig förstärkts. Under en sommar, hade jag som utmaning att prova på Bloodborne (10/10), och visst började jag se lite av storheten som mina vänner målat upp. Men det var alldeles för enkelt att lägga det prövande och krävande spelet på hyllan till förmån för andra, lite enklare spel. Tack vare min son, har det dock blivit skärpning i ledet nu under sommaren.
Fortsätt läsa En nybörjares kärleksförklaring till Dark Souls »
Gamescom är nu avslutat för i år, och även om det var min tredje resa till Köln, var det första gången jag gjorde det med pressackreditering. Detta ger mig förstås bättre tillgång till alla godsaker, förutsatt att jag har lyckats boka ett möte.
Jag fick inte riktigt möjlighet att täcka precis allt jag ville, men det handlar mer om att jag inte lyckades klona mig själv innan resan. Schemat var med andra ord fullspäckat, och här kommer jag att gå igenom höjdpunkterna från allt jag fick uppleva.
