Gamescom 2018: Sammanfattning av dag 2

Efter en uttömmande första dag på Gamescom, återvände jag till Koelnmesse med förnyade krafter, och inledde dagen med en demonstration av Dying Light 2. Här fick jag se när en av utvecklarna visade upp exempel på hur den förgrenande berättelsen påverkar spelupplevelsen, och upplägget låter onekligen ganska ambitiöst.

Du som spelare kommer att ställas inför svåra val om vem du väljer att alliera dig med när du säkrar vissa centrala punkter i den omfattande staden. Gruppen som kallar sig Peace Keepers kan till exempel hjälpa dig att säkra området för att minimera antalet zombier du stöter på, men det kommer också att göra kringliggande områden farligare, då de infekterade drivs dit istället.

Det som slog mig mest är att det ser betydligt smidigare ut att röra sig runt i miljöerna. Det finns betydligt fler parkour-rörelser att använda sig av i navigerandet, men eftersom jag aldrig fick testa spelet själv vet jag inte hur naturligt det kommer att kännas i styrningen. Klart är åtminstone att det finns betydligt fler alternativ för att ta sig vidare.

Under demon fick jag även se ett av de infekterades bon, vilket var genuint kusligt. Där samlas zombierna under dagtid för att undvika solen, och förstås för att vila upp sig så att de kan ha ihjäl dig så effektivt som möjligt på natten. I detta fall befann sig de levande döda i en övergiven klädesaffär, där de stod halvsovande bland skyltdockor och bråte. Det var en riktigt stämningsfull sekvens när spelaren smög genom detta område för att komma ut på andra sidan.

Efter denna demo bar det av till THQ Nordics bås för att se presentationen av deras kommande titlar. Detta var dock bara en förinspelad video som balanserade friskt på gränsen mellan pinsam humor och charmig attityd. Jag är fortfarande osäker på vilken sida det landade på till slut.

Bland höjdpunkterna som visades upp har vi bland annat Darksiders III, vilket jag själv har sett fram emot ett tag nu. I de klipp som har visats upp tidigare har jag flera gånger fått vibbarna av att det känns lite mer inspirerat av Souls-spelen än vad de tidigare spelen är, och detta bekräftades även av utvecklarna här.

Även om det inte kommer att vara lika taktiskt och oförlåtande som Dark Souls, är det tydligt att det handlar om ett mer långsamt stridssystem med färre fiender åt gången. Jag gillade helt klart vad jag såg, och det var tråkigt att jag aldrig fick möjlighet att testa spelet själv under mässan.

Biomutant fångade även mitt intresse, vilket det brukar göra varje gång det visas upp. Det är onekligen lika märkligt som det är charmigt, och även om konkreta detaljer är relativt få fortfarande, ser det ut som ett riktigt lovande actionrollspel i en postapokalyptisk värld. Det är dessutom ännu ett i mångfalden av intressanta, svenskutvecklade spel som är på gång.

Lite otippat visade THQ Nordic även upp en uppföljare till det gamla klassiska taktiska spelet Desperados. Både detta och Commandos är spel som gick varma i min PC under min ungdom, och det är därför fantastiskt kul att det nu gör en återkomst.

Ännu mer glädjande är att det är tyska Mimimi Productions som ligger bakom utvecklingen, då de senast gav oss det minst sagt lysande Shadow Tactics: Blades of the Shogun (8/10). Eftersom detta spel är stöpt i precis samma form som de andliga föregångarna är chanserna riktigt goda att Desperados gör en storstilad comeback.

Eftermiddagens schema inleddes med en kort demonstration av det kommande äventyrsspelet The Sinking City. Förväntningarna var höga på detta, då den Lovecraft-inspirerade stämningen har etablerats effektivt i trailrar, och det ser ut att kunna bli något ganska speciellt.

Brutal psykologisk skräck fullkomligt dryper från spelet, och det påverkar inte bara spelaren, utan även protagonisten. Det gäller att hålla huvudpersonens psyke intakt för att undvika hallucinationer, men det är inte det lättaste när staden är full av misär och märkligheter.

Spelet behöver fortfarande en hel del putsning om jag ska döma av vad jag såg, men om utvecklarna kan leverera det de siktar på kan det bli en mycket intressant upplevelse.

Efter en kortare paus bar det sedan av till Capcoms bås för lite mer påtaglig och konkret skräck i form av Resident Evil 2. Detta spel är en av de mest positiva överraskningarna för mig från årets E3-mässa, då vi visste att det var på väg men inte hade någon aning om hur ambitiös denna nyversion faktiskt skulle bli.

I denna demo fick jag spela som Claire Redfield i en hektisk strid mot den kraftigt deformerade William Birkin, och det var nästan överväldigande vilken skillnad det var mot mina minnen av den gamla PlayStation-versionen av spelet. Tredjepersonsperspektivet ger dig en betydligt mer obehaglig närhet till de kusliga miljöerna, och allt ser verkligen utsökt designat ut. Alla Resident Evil-fans har ett riktigt lystmäte att se fram emot i januari.

Därefter fick jag även sätta tänderna i det efterlängtade Devil May Cry 5, som avtäcktes första gången på E3 men på Gamescom var det premiär för att låta folk spela det också. Demosekvensen satte mig i rollen som Nero, och det dröjde förstås inte många sekunder innan musiken pumpade och de demoniska fienderna svärmade runt mig.

Capcom har varit noga med att poängtera att detta är ett återvändande till den gamla klassiska Devil May Cry-stilen, och inte den (väldigt orättvist) bespottade stilen som Ninja Theory använde i DmC: Devil May Cry. Jag håller inte riktigt med om detta dock, utan anser att det finns rätt mycket lånat från båda dessa källor, och resultatet känns fenomenalt bra. Bombastiska sekvenser, blixtsnabba strider och den sedvanligt lite halvfåniga dialogen är att vänta i denna actionrökare i början av nästa år.

Dagen avslutades sedan med ett mastigt, svenskutvecklat rollspel i form av Mutant Year Zero: Road to Eden. Många är säkert bekanta med det gamla rollspelet Mutant som sedan även gav upphov till Mutant År Noll, vilket detta spel är baserat på.

Upplägget är en blandning av postapokalyps och science fiction, och i spelsekvensen jag fick tillgång till fick jag dels utforska den stämningsfulla och demolerade spelvärlden men även ta del av de otroligt utmanande striderna. Om du är familjär med XCOM-spelens oförlåtande matematik vet du på ett ungefär vad du kan vänta dig i Mutant Year Zero också.

På förhand såg jag fram emot att se vad spelet hade att erbjuda, men så här i efterhand måste jag säga att det är en av de mest positiva överraskningarna under hela Gamescom-veckan. Inte nog med att demon uppvisade ett stort djup i både strider, utforskning och karaktärsutveckling. Det känns dessutom väldigt polerat, och de fick nästan släpa mig från datorn när min demotid tog slut. Förhoppningsvis bjuder resten av spelet på samma mångfald när det släpps i december.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.