April är nu en mer eller mindre avverkad månad, och när vi kikar tillbaka på spelsläppen har det faktiskt varit en ganska trevlig månad. Bara nu i slutet av månaden har vi fått ta del av höjdpunkter som Nier Replicant (9/10) och Returnal (10/10), och det blir därför intressant att se om maj månad kommer att kunna följa upp och matcha detta utbud.

Innan vi träder in i nästa månad är det dock dags att gå igenom planerna för helgen, och vi börjar med vad som pågår i redaktionen.

Sköna maj är här i detta pandemins andra år och med det väntar som vanligt nya spelsläpp. Bland höjdpunkterna den här månaden har jag valt ut en uppföljare, en återutgivning och ett helt nytt spel. Förutom de utvalda spelen finns det precis som vanligt en salig blandning av andra spel att välja på där det borde finnas något som passa alla.

Ett halvår in i PlayStation 5:ans liv är det fortfarande en majoritet av spel som släpps för PlayStation 4, men det känns som om fler och fler spel släpps för båda plattformarna.

Livet är allt annat än enkelt för huvudpersonen i detta överlevnadsspel. ”The Man”, som han kallas, har råkat ut för en olycka av astronomiska proportioner. Inte nog med att hans fraktskepp har splittrats i miljontals bitar, när han vaknar till liv plågas han dessutom av två robotar som är allt annat än förstående till händelserna före och efter kraschen.

Efter en roande och bitvis smått störd introduktion, börjar själva äventyret då jag får ta kontroll över The Man, strax efter katastrofen. Vi befinner oss i ett läckande rymdskepp där luften håller på att ventileras ut, och det ser inte ljust ut för vår hjälte som bara ville leverera en kista med sin avlidne farfar i så att denne kunde få en riktig, galaktisk begravning.

För oss som älskar japanska rollspel var 90-talet en underbar tid där spelmakarna gick från klarhet till klarhet. En av giganterna var Square Soft, som under denna period etablerade serier som Final Fantasy och Front Mission. Då som idag fanns det en hel del titlar som aldrig nådde oss i Europa. De tre första spelen i Saga-serien släpptes exempelvis till Gameboy i Nordamerika under namnet The Final Fantasy Legend 1, 2 och 3. Allt för att rida på den populärare seriens namn. Detta följdes upp med Romancing Saga-trilogin till Super Nintendo, men den fick inte ens amerikanerna ta del av.

Dagens recension gäller en nyutgåva av det sjunde spelet i Saga-serien från 1997 till PlayStation och som aldrig släpptes i Europa. Den stora frågan är hur väl ett så pass gammalt spel har åldrats och om allt extramaterial räcker för att locka en ny generation av spelare.

Det känns smått overkligt att ett litet, smalt, lågbudget-spel som jag (och många andra) vurmat för sen det släpptes 2010 har fått en rejäl uppfräschning och moderniserats en smula. Mycket hänger på att dess uppföljare fick ett bra mycket bättre mottagande, både kritiskt och försäljningsmässigt. Nier Automata (8/10) var nog många spelares första möte med den excentriska spelskaparen Yoko Taro, och jag kan bara föreställa mig hur väl hans galenskap togs emot med helt oförstörda ögon. 

En snöig och kall sommardag en bit in i framtiden befinner sig en ung pojke och hans syster i en stad som ligger i ruiner. Utanför butiken de gömmer sig i härjar mörka, skugglika monster. Pojken ger sig i strid med dessa för att förhindra att de når fram till hans sjuka syster. Med monstren nedlagda så delar de två på en kaka och strax därefter flyttar vi oss ett bra tag framåt i tiden. Snön är borta, så även stadsmiljöerna. Istället befinner vi oss i en liten, idyllisk by. Systern är sängliggande med sin sjukdom, och den unga pojken försöker klura ut ett sätt att bota den dödliga sjukdomen som decimerat världens befolkning rejält.