Har du någon gång funderat över vilka resultat man skulle kunna få om man mixade ihop utseendemässiga drag från fenomen som tv-serien South Park och spelet Minecraft och gjorde resultatet till ett spel? Studion bakom Paint the Town Red har gjort något i den stilen och skapat ett blodigt slagsmålsspel, komplett med vässade tandborstar, krossade flaskhalsar och andra tillhyggen.

2007 släpptes ett nydanande spel till Nintendos bärbara konsol DS. Det andades nytänk i sitt upplägg, där det var uppenbart att huvudkaraktärerna hade dött och där de hade möjligheten att återvända till livet om de segrade i ett udda slags spel som utspelade sig i ett alternativt universum. The World Ends with You, hette det.

Neo: The World Ends with You är uppföljaren som obönhörligen slungar mig och huvudkaraktären Rindo tillbaka till spelet som gruppen ”The Reapers” skapat. Premissen är den samma; den eller de som segrar i spelet får en möjlighet att återvända till livet som det var innan de avled.

Den stora skillnaden mot föregångaren är dock att upplevelsen nu levereras i ett slags tredimensionellt format och med mer fokus på strider än tidigare; något som visar sig vara en mycket lyckad kombination.

Sommarstiltjen har tagit tag i bloggen denna vecka, dels baserat på få spelsläpp men även för att vi har en del av redaktionen på semesterfirande i olika delar i landet. För undertecknad dröjer det ett par veckor till innan semesterlugnet kan infinna sig, även om det huvudsakligen kommer att tillbringas på hemmaplan.

Trots den relativa speltorkan finns det ju ändå en del aktivitet kvar i redaktionen, och här kan du få en inblick i vad som sker.

De flesta av oss spelare känner till fenomenet ninjor. De mörkt klädda krigarna som smyger fram över hustak och lönnmördar krigsherrar till höger och vänster med sina exotiska vapen, har varit en del av populärkulturen länge. Från att ha varit en av många syndabockar under 80-talets moralpanik kring våldsamma filmer och spel har de under senare år kanske tagit sig en lite blygsammare roll, men trots det är de lika spännande nu som då. Within the Blade är ett retrodoftande plattformsspel som har många klassiska drag från ninjans katalog.

Till en början känns spelet som en ganska lättsam affär utan några särskilt avancerade inslag. Ninjakrigaren Hideaki kan springa, hoppa, klättra på väggar och vifta med sin katana, men jag inser snart att det finns mer att lära sig än vad jag anade. Efter att ha gått tillbaka ut i huvudmenyn och kört en vända i träningsläget har jag bland annat lärt mig att hantera flera olika vapen och att smyga mig på mina offer obemärkt. Det är även i den vevan som jag upplever att kontrollupplägget känns lite otajt, vilket gör att det är svårare att utföra vissa handlingar än jag vill att det ska vara.

Det heliga kriget är slut, och korstågens tid är förbi. Men för en synnerligen blodtörstig kvinnlig soldat så känns det vinsten som en stor tomhet. Vem ska jag nu slå ihjäl? Hela min existens har ju gått ut på att ha ihjäl fienden och nu får jag inte strida mer? Nåväl, jag kanske borde lugna ner mig, slå mig ner under en korkek någonstans och bara lukta på blommorna.

Eller kanske inte. Efter ett snack med vår nya ledare, odödliga John läser jag mellan raderna att Himmelska Peter kanske inte är en så bra snubbe ändå, så sagt och gjort – jag ger mig ut på ett personligt korståg att undersöka den här skummisen.