Det är lite knepigt att recensera nyversioner av gamla spel. När en nytolkning gjort om allt från grunden och enbart behållit känslan och berättelsen från källmaterialet är det lättare, som i fallet med Resident Evil 2 (10/10) och Final Fantasy VII Remake. Men när bandesign och spelmekanik är identisk med originalet och det bara är estetiska förändringar som skett, blir det mer som att recensera ett retrospel och jämföra det med dagens modernare utbud. Ganska orättvist med andra ord.

MediEvil tillhör den senare kategorin. Audiovisuellt har det skett en helrenovering, vilket får den ranglige riddaren Fortesques återuppvaknande att se ut och kännas som ett nytt och fräscht spel. Men när jag börjar springa runt på första banan och tvingas slåss mot andra odöda framgår det snabbt att det är ett ganska stelt PlayStation-spel från 1998 jag spelar, det har bara fått låna sitt lillasyskons betydligt snyggare kläder.

Som föräldrarlös har du levt hela ditt liv i biblioteksfästningen Candlekeep med din mentor och adoptivfar Gorion. Av detta skäl blir du förvånad när han med kort varsel vill att ni ska ge er ut på en lång resa, men inte vill ge dig några detaljer.

Upphetsad över att få komma ut i den stora världen samlar du ihop de förnödenheter du behöver för er exkursion. Gorion är trots allt munk, lärd man och en skicklig magianvändare du hyser stor respekt för. Den gemensamma resan blir tyvärr inte lång eftersom ni i ett bakhåll möter en obehaglig grupp, ledd av Dödsbringaren Sarevok.

Av någon anledning är mobbens målsättning att få dig överlämnad. Pappa Gorion vägrar, kämpar heroiskt och offrar sig för att rädda ditt skinn. Du är nu ensam, men drar dig till minnes att din pappa nämnt ett värdshus där ett par vänner till honom ska möta upp. Din förhoppning är nu att de ska kunna hjälpa dig räta ut frågetecknen. Kanske vet de vad allt det här handlar om. För vem är du egentligen och varför är det så många som vill se dig död?

Stranded Sails – Explorers of the Cursed Islands är ett spel som lyckas checka av samtliga rutor i min lista över komponenter som ett favoritspel behöver innehålla. Överlevnad, samlande av material för att skapa verktyg och utforskande lockar mig i varje spel. Därför kastade jag mig över denna titel med stor aptit när den damp ned hos redaktionen.

När spelet startar, håller min karaktär precis på att förbereda sig på sitt livs äventyr. Hjälten ska segla ut på ett uppdrag för att hitta en ny värld, en helt ny bosättning. Efter att ha äntrat segelbåten som ska ta oss till främmande mål inträffar såklart det oförutsedda; vi hamnar i en kraftig storm och fartyget förliser.

Nu är det helg igen, kära läsare! Redaktionen har haft fullt upp under veckan och kommer så att ha även i helgen då spelhösten ännu inte har lugnat ned sig.

Själv kommer jag att börja varva ned efter helgen då min årliga resan till Japan stundar. Men först måste jag bli klar med det som ligger på recensionsbordet.

Med det, firar vi fredag nu tycker jag!

Hur dog Kurt Cobain egentligen? Inträffade en UFO-krasch i New Mexico? Lever Elvis? Konspirationer och konspirationsteorier har det funnits gott om genom människans historia. Ibland visar de sig vara riktiga, några gånger ligger det bara ett uns sanning i dem men oftast är de troligtvis rena fantasier. De slutar dock sällan att vara aktuella och nya skapas allt eftersom tiden går.

I The Bradwell Conspiracy syns namnet till trots inte så mycket av en konspiration i början, och det finns dessutom viktigare saker att tänka på då min karaktär vaknar upp i en till synes rasande byggnad. Situationen blir desto mer absurd när jag stapplar omkring i rummet och helt plötsligt ser världsarvet Stonehenge utanför ett stort fönster. Det kombinerat med den brittiskt-klingande guiderösten i mina öron placerar platsen för mitt uppvaknande till den brittiska landsbygden. …eller?