PSbloggens årslista 2019: Årets musik

Då har det äntligen blivit dags att riva av de sista dagarna på året och i det här fallet även årtiondet. Precis som vi har gjort de senaste åren, har redaktionen plockat russinen ur lussebullarna som årets spelskörd har bjudit på och kommer att lista favoriterna samt eventuellt någon motsats under de kommande dagarna.

Först ut är en kategori som ligger oss alla varmt om hjärtat, nämligen musiken i spelen. Här kan du läsa om vad vi lyssnat på både medan vi spelar och utanför spelandet.

10) Katana Zero

Kim:
En härlig mix av stämningsmusik och äldre spelmusik. Hela spelet känns som en cool mix av film och musikvideo. Några av låtarna är rent örongodis i sin kontext.

9) Blasphemous

Jonny:
Carlos Violas smäckrande stråkar och deppiga gitarrslingor fångade Blasphemous mörka tema perfekt. Sällan har en spelvärld känts så tom på hopp och glädje.

8) Valfaris

Johan:
Som hårdrockare är det ju svårt att motstå charmen av detta tunggungande soundtrack som är skrivet av tidigare Celtic Frost-gitarristen Curt Victor Bryant. Valfaris bjuder på en hejdlös, högoktanig action och detta matchas perfekt av de tunga, tuggande riffen och smattrande bastrummorna. Det är väldigt lätt att dras med i stämningen med denna kombination, och det är kanske det soundtrack jag har lyssnat mest på utanför själva spelet i år.

7) Eastshade

Jonny:
Med mångfasetterad orkestermusik kommer man väldigt långt. I Eastshade ramas spelets mysiga sagoberättelse in av ett lika mysigt soundtrack komponerat av Phoenix Glendinning. Helt klart min favorit för året.

6) Final Fantasy XIV: Shadowbringers

Fredrik:
Nobuo Uematsu är i princip synonym med Final Fantasy-musik, men på grund av hälsoskäl har han skurit ned på mängden arbete han tar på sig. Istället klev en av de yngre kompositörerna upp och komponerade den senaste expansionens ledmotiv. Masayoshi Soken hade redan skrivit en hel del musik till Final Fantasy XIV tidigare, men här fick han lite mer frihet att göra sin grej fullt ut, och resultatet blev helt briljant. Bonuspoäng såklart för att vissa melodier från Nier: Automata återkommer i lite annan form i den senaste raiden.

5) Control

Johan:
I vanlig ordning när Remedy släpper ett nytt spel ligger Petri Alanko bakom musiken, och hans verk i Control är bland det bästa han har åstadkommit. Det är inte ett traditionellt filmiskt soundtrack som han och Martin Stig Andersen har tagit fram, utan bygger mer på stämningsbaserade ljudupplevelser, men det skapar en väldigt effektiv synergi med de många surrealistiska upplevelser som spelet bjuder på.

4) Star Wars Jedi: Fallen Order

Martin:
Det var länge sedan jag kände att stråkarna eller bleckblåsen från John Williams ursprungliga verk levererade kalla kårar. Men när jag för första gången sätter min fot på en okänd, mörk planet, endast utrustad med en ljussabel som försvar, är det svårt att hålla känslorna borta. Musiken som levereras i detta verk är ren Star Wars-magi och klaffar alldeles utmärkt bra ihop med stämningen som levereras via det visuella mediet.

3) Sayonara Wild Hearts

Jesper:
Spelet beskrivs som en interaktiv LP, och musiken spelar verkligen en central roll för upplevelsen. Den levererar å det grövsta och Linnea Olssons sång förhöjer det ytterligare. Spela det inte bara för musiken då det här är en av årets starkaste upplevelsen i min bok.

Kristoffer:
Då det här är ett interaktivt musikalbum där spelmekaniken framförallt används för att framhäva musiken, hade det varit ganska olyckligt om denna inte höll måttet. Att jag fortfarande nynnar på flera av titelns låtar säger nog allt om resultatet.

2) Just Shapes & Beats

Kim:
Pulshöjande skön musik som påminner mig om både spelmusiken och populärmusiken från min ungdom. Ljuvliga och nostalgiska toner hämtade från 80- och 90-talet!

Jesper:
Jag hade inga förväntningar alls på spelet och det fullkomligt golvade mig. Musiken är en härlig blandning av bitpop och elektronisk dansmusik, med fokus på dubstep. Musikspåret från Just Shapes & Beats är det spelsoundtrack som gått överlägset mest på mina spellistor utanför spelandet i år.

1) Death Stranding

Fredrik:
Det finns ögonblick när allt faller på plats helt perfekt i Death Stranding. Exempelvis när du plockat på dig lagom mycket last och ger dig ut ett ödsligt USA på väg mot din destination och det plötsligt kommer lite lågmäld och stämningsfull musik och zen-känslorna kommer krypande snudd på perfekt.

Kim:
Jag älskar stämningsfull spelmusik som levererar filmiska känslor. Något som troligen inte blivit en lika stark och vacker upplevelse utan Hideo Kojima fingertoppskänsla.

Kristoffer:
Det är förvisso ganska glest mellan musikstyckena i UCA:s vida landskap, men när den stämningsfulla musiken väl drar igång bidrar den till otroligt minnesvärda scener. Kojimas låtval passar dessutom utmärkt att lyssna på även när man inte spelar – förslagsvis när du hämtar ut paket på posten!

Vilken spelmusik från 2019 tycker du var bäst?