Recension: Civilization VI [PS4]

Det vi har sett fram emot så länge har till slut hänt. Den prominenta spelserien Civilization är här för att lysa upp våra mörka vinterhem. Äntligen kan vi konsolägare börja erövra i turbaserat tempo med våra handkontroller.

Jag talar naturligtvis om det tre år gamla Civilization VI som plötsligt dyker upp på de tre stora konsolformaten. Något liknande har aldrig tidigare skett i seriens snart 30-åriga historia som primärt varit på PC. Det är med andra ord en välplanerad kupp med ett etablerat spelkoncept. Precis som i tidigare års upplagor ska vi återigen kuva världen, aningen mer sofistiskerat än i brädspelet Risk för vårt höga nöjes skull.

Jag nämner Risk, då det trots allt är den kanadensiska skaparen Sid Meiers inspirationskälla och ett spel många av hans fans är välbekanta med. Fast låt oss ta det från början och gå in på hur spelet spelas.

Alla spelomgångar börjar med en outforskad hexagonvärld där du har två enheter till ditt förfogande, dina nybyggare och en grupp krigare eller spejare. Det är fullt möjligt att grundligt söka efter den optimala platsen, men i regel finns allt att vinna på att grunda sin huvudstad direkt.

Låt istället stad nummer två kompensera med sitt mer genomtänkta läge. För att din lilla bosättning nu ska kunna växa behöver du både utforska och försvara närområdet från yttre hot. Andra viktiga beslut är vad du ska lägga energi på i teknikträdet för att ge din civilisation en stabil grund. Jag brukar satsa på krukmakeri först, då det låter ditt folk förvara mat bättre. Utmärkt för att din stam ska kunna växa. För säkerhets skull låter jag även min bosättning påbörja produktionen av en spejare för att undvika oväntat besök.

Pokrovka – huvudstad och min civilisations ögonsten. Dessvärre expanderar Kina så snabbt att jag snart är helt isolerad.

Allt är nästan som jag minns det från början av 90-talet på min Amiga. Självfallet är det rent visuellt och tekniskt som ett helt nytt spel, men samtidigt är det mesta sig likt och det är just grundkonceptet som har förfinats. Diplomati och spionage finns fortfarande, men sköts annorlunda mot tidigare.

Bland nyheterna för mig ingår turism, vilket för tankarna till Sim City där det gäller att upprätthålla öppna gränser och ha bra attraktioner. Jag uppskattar också att det numera går att välja en av sju olika guvernörer för att påverka hur ditt rikes städer ska styras och utvecklas.

Guvernörer är ett bra tillägg som skänker extra lager av kontroll och trevliga bonusar. På tal om tillägg har jag haft tillgång till de två prisvärda expansionerna Rise and Fall och Gathering Storm som går att köpa till.

Förutom nya ledare och civilisationer finns det scenarier, utbyggda teknologiträd och en rad olika naturkatastrofer att tampas med. Extra kul är förstås att en av de nya ledarna är svenska Drottning Kristina med den unika byggnaden Drottningens Bibliotek.

Nobelpriset skänker förstås oss svenskar fördelar och bonuspoäng.

Det mest negativa med Civilization VI för mig är laddningstiderna och att det fortfarande inte fungerar speciellt bra att spela online med andra. Spela då hellre ihop med en vän på samma maskin och ingå en allians mot de datorstyrda ledarna. Ensam eller med en vän kommer du ändå kunna slå ihjäl många timmar och få full valuta för dina pengar.

Jag kan inte annat än rekommendera denna strategijuvel och imponeras av hur naturligt min handkontroll låter mig leda mitt folk. Spelet som lärde mig vad spannmålsmagasin heter på engelska (granary) har gjort det igen. Jag är trollbunden och njuter av hur Sid Meiers spelidé snattar min fritid.

Det råder inte längre någon tvekan om varför det första spelet från 1991 enligt många anses vara ett av de viktigaste strategispelen genom tiderna. Särskilt inte då Civilization med jämna mellanrum återkommer i en uppdaterad skrud och troligen kommer fortsätta göra det i 30 år till.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.