Efter många år som enbart en dröm hos de inbitna fansen, och sedan vad som kändes som en halv evighet under utveckling, kan vi nu konstatera att det finns en nyversion av Final Fantasy VII. Det var det japanska rollspelet som på många vis var genombrottet för genren för den bredare massan i väst och som fortfarande, efter så många år har etsat sig fast som en av de viktigare spellanseringarna genom tiderna.

Kombinationen av de starka karaktärerna, den intressanta, och än i dag väldigt aktuella grundberättelsen, och för tiden banbrytande fokus på det filmiska berättandet höjde ribban på flera fronter i spelbranschen. Det går ju förstås att argumentera att de kantiga karaktärsmodellerna inte har åldrats speciellt väl, men så är det ju med alla 3D-baserade spel för några generationer sedan.

Veckorna rullar verkligen på i högt tempo numera, och vi är redan framme vid påsken. Det betyder ju för de flesta några extra lediga dagar som kan fyllas med massor av spelande, när du inte äter den traditionella sillen och de tillhörande äggen.

I redaktionen är det fullsmockat på recensionsfronten, och vi börjar i vanlig ordning med att gå igenom några av våra pågående projekt.

Dandara: Trials of Fear är ett starkt exempel på hur man kan ta en gammal och relativt uttjatad genre, krydda den på ett annorlunda sätt och på så vis få fram ett spännande resultat som fortfarande har kvar genrens kärndrag och samtidigt kommer med något nytt. Spelet är nämligen inte ett renodlat Metroidvania som man vid första anblick kan tro utan verkar även ha influerats av spel inom ”bullet hell”-genren.

Handlingen i spelet är för diffus och drömlik för att kunna redogöra för på ett adekvat sätt men kort sagt ska du i rollen som hjältinnan Dandara utforska en labyrintliknande värld i jakt på dess räddning. Världen breder ut sig rum för rum i klassisk Metroidvania-stil men det som skiljer den från andra titlar inom genren är sättet du utforskar den på. Dandara spatserar, klättrar och småhoppar nämligen inte genom rummen som en vanlig hjältinna. Hon har gravitationen på sin sida och tar stora språng mellan golv, väggar och tak på ett sätt som skulle imponera på självaste Spindelmannen.

Långköraren One Piece är något som sakta men säkert har börjat etablera sig i mitt liv de senaste åren. Jag har dock aldrig riktigt tagit steget och hoppat ner i denna enormt djupa bakkatalog av absurda karaktärer och allmänt animevansinne. Jag har dock börjat märka att fler och fler av spelen letar sig till mitt recensionsbord och nyfikenheten om alla karaktärers bakgrund har onekligen fångat mig.

Det har varit en långsamt puttrande process som började med One Piece Unlimited World Red (7/10) och sedan fortsatte till One Piece: Pirate Warriors 3 (6/10). Av en händelse hamnade även One Piece: Pirate Warriors 4 som mitt recensionsprojekt, och blev i princip knuffen som fick mig att  slutligen ta mig an de hutlöst många avsnitten som animeserien har lyckats växa till.

Ibland händer det att det dyker upp oväntade korsningar av genrer som visar sig fungera väldigt bra. Creature in the Well passar in i den beskrivningen då spelet blandar flipper och grottkrypare på ett nyskapande och spännande sätt.

Du axlar rollen av en robot i en liten by som är isolerad inuti en sandstorm och den lilla befolkningen som finns kvar har blivit beroende av varelsen i brunnen. Ganska snart visar det sig att du är en ingenjör med färdigheter att reparera utrustningen som skulle kunna stoppa stormen och bryta isoleringen, men varelsen i brunnen gillar att vara i kontroll och gör allt för att stoppa dig.