Recension: Deep Sky Derelicts: Definitive Edition [PS4]

I en mörk, dyster framtid där mänskligheten har gett sig ut bland stjärnorna lever vissa människor väldigt väl, medan andra tvingas kämpa för sin överlevnad genom att ge sig ut och plundra övergivna, farliga skeppsvrak i rymden. Rykten om ett särskilt värdefullt sådant skepp kommer med löften om ett bättre liv, och många slåss om chansen att hitta vraket.

I Deep Sky Derelicts: Definitive Edition får jag ta kontrollen över tre människors öden på jakten efter pengar, frihet och slutligen möjligheten att bli en värdig medborgare. Efter att jag valt ut tre lämpliga skrotsamlare med sina distinkta roller och färdigheter är det dags att ge sig ut i rymden och jaga vrak. 

Väl ombord på ett vrak börjar det taktiska spelet direkt. Jag har en begränsad mängd energi (läs: syre och livsuppehållande system) att använda och när jag rör på mig, utforskar eller strider tickar energin sakta ned. Skulle den nå noll innan jag hunnit tillbaka till någon av vrakets utgångar så börjar mina karaktärers hälsa sakteligen ta stryk. Att inte nå utgången i tid är en ren dödsdom.

Nej, det är nog inte Hjalmar Söderbergs doktor jag stött på.

Vartefter jag vandrar runt i vraken möter jag på andra skrotsamlare eller rester av skeppens besättning. Vissa vill inte mer än slåss, andra har spännande sidouppdrag för mig att lösa. Spelet fokuserar mycket på utforskande och slagsmål, med en större tyngd på det sistnämnda

Striderna är turordningsbaserade, och handlingarna jag kan utföra med respektive karaktär under deras runda beror på min tur med kortdragning. Varje karaktär får nämligen ett antal manöverkort att använda, och vad dessa har för effekt beror på karaktärens roll, utrustning och specialisering. En prickskytt får teoretiskt sett fler kort som orsakar kritiska skottskador på fienderna, medan en tekniker kanske drar fler fällor- och sköldåterställande kort. Jag skriver teoretiskt, eftersom slumpen spelar en väldigt stor roll i de kort som dras.

Jag vill inte bli maskfoder idag

Det mer slumpmässiga upplägget i hur jag kan agera i strid upplevdes först som rent kaos, men det finns definitivt taktiska grepp att använda och fienders svagheter och sårbarheter att utnyttja. Slumpen är dock alltid närvarande och med lite otur är ett rejält kok stryk aldrig särskilt långt borta.

När truppen känner sig klar med utforskandet, eller när den vitala energimätaren börjar nå noll, är det dags att retirera tillbaks till huvudskeppet, där trupperna kan uppgraderas, skrot kan säljas och skadade soldater läkas. Allt detta kostar dock pengar, och det kan vara så att expeditioner ut till skeppsvrak går med förlust om trupperna tagit för mycket stryk. Det hände mig mer än en gång att jag fick ge mig ut på vrak med decimerad styrka för att försöka samla på mig pengar för att läka upp mina soldater.

Ät hett bly, robotskrotsamlare!

Deep Sky Derelicts imponerar rejält i sin taktiska variation och slumpmässighet, för det mesta till det positiva. Den grafiska, serietecknade stilen är vansinnigt detaljerad och stämningsfull. De gånger jag dött och tvingats starta om har det alltid känts som det är helt och hållet på mina axlar – jag kunde ha konserverat energi bättre eller snålat med de resurser jag har bättre.

Summa summarum – gillar du oförlåtande spel som FTL, Spelunky eller Darkest Dungeon, men försatt i rymdmiljö kombinerat med taktiska kort-strider, är Deep Sky Derelicts en naturlig rekommendation.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.