Jag har spelat spel i över trettio år och läst om utannonserade titlar under de gångna åren. Givetvis har jag gått miste om flertalet spel och en del av dem var för mig obekanta. Därför tycker jag att det är roande när en för mig tidigare oupptäckt speltitel från 1997 plötsligt träder fram.

Blood är en förstapersonsskjutare från nämnda år, utvecklat av Monolith Productions som släpptes till MS-DOS. Likt äldre titlar i genren som Quake och särskilt Doom, är hårda tag det enda effektiva bekämpningsmedlet mot hårda monster.

Det är alltid med en viss spänning man ger sig in i nyutgåvor av spel man aldrig har upplevt innan. Ju äldre den ursprungliga utgåvan är, desto mer spännande är det. I det aktuella spelets fall pratar vi om relativt blygsamma nio år, men nog kan man vara nyfiken ändå.

Titeln i fråga är Anima: Gate of Memories I & II Remaster som innehåller två sammanvävda äventyr i ett nypolerat paket. Det som gör det hela lite extra intressant är att båda i stort förtäljer samma berättelse, men upplevt från olika individers synvinklar.

Efter att Tribute Games drog till med mästerliga beat ’em up-titeln Teenage Mutant Ninja Turtles: Shredder’s Revenge (8/10) har de nu ställt in siktet på en annan ikonisk popkulturell franchise, nämligen Marvel. Frågan är om de kan fånga blixten i flaskan två gånger eller om Marvel Cosmic Invasion är en lätt örfil jämfört med den knock out som Turtles var?

Av alla legendariska skurkar som Marvel har levererat genom åren är nog Annihilus den som både har det absolut bästa namnet och den som sorgligt nog har fått minst utrymme i nutida Marvels filmuniversum, där han inte har dykt upp överhuvudtaget än. Så som plåster på såren har nu Tribute Games haft den goda smaken att låta Annihilus agera huvudskurk i Cosmic Invasion.

Då var årets sista månad redan här och många har nog en ledighet att se fram emot där det förhoppningsvis ges lite kvalitetstid med din PlayStation. December är vanligtvis en lite lugnare månad sett till spelsläpp då spelen som släpps i oktober och första halvan av november brukar vara de som anses hinnas med till den eftertraktade julhandeln.

Trots detta finns det självklart en del guldkorn att se fram emot. Det verkar som om rysare och skräckspel är överrepresenterat och den mörkaste årstiden kanske bidrar med stämning om du gillar den typen av upplevelser. Och om du har lite tålamod så kommer PSbloggen att ta fram årslistor även i år som börjar publiceras under julhelgen.

47 minuter. Tiden från 20.00 till 20.47. Det är så långt Eugene Harrows “dygn” är innan allting nollställs och han vaknar upp efter en terapisession i ett skumt motellrum mitt ute i ingenstans. Hur han kommit dit, varför saker nollställs var 47:e minut är dock en gåta som kräver en del utredning.

Rue Valley gör sitt bästa för att försöka vara en blandning mellan Disco Elysium, Måndag hela veckan och 12 Minutes, men lyckas kanske inte helt. Till en början är det svårt att inte falla för mysteriet, men vartefter handlingen fortgår blir jag dessvärre mer och mer förvirrad och frustrerad, likt Eugene själv.