Recension: Adorable Adventures [PS5]

I Adorable Adventures axlar du rollen som den lilla vildsvinskultingen Boris som vaknar upp ensam efter en skogsbrand. Han har separerats från sin mamma och sina syskon och en familjeförening står högst upp på önskelistan. Till sitt förfogande har han en lekfull upptäckarlusta och sitt fina luktsinne.

Just luktmekaniken är en central punkt i spelet och är på gott och ont din ledsagare för att komma framåt.

Adorable Adventures är ett lättsamt äventyrsspel i en öppen värld bland annat bestående av ett skogsområde, en slätt, ett askfält efter branden och ett mindre berg. Områdena är avgränsade med grindar som kräver ett antal kultingar för att stånga ned och komma vidare.

I spelets början hittar du med hjälp av luktsinnet din mamma men hon är inlåst och det kommer att krävas att alla sju syskonen är samlade för att få upp dörren. Jag börjar därför lukta mig fram till syskonen och får då ett visuellt luktspår att följa. Men för att försvåra det hela, finns det ju massor av andra spännande dofter som blommor, svampar och föremål som stör. Om jag på väg till ett av mina syskon får upp doften av en blodskivling så tar den precedens och jag leds till den istället. Och varje doft jag upptäcker kräver att jag hittar ett visst antal för att kunna ignorera den och leta vidare efter det jag egentligen är på jakt efter.

På vägen upptäcker jag några små minispel som till exempel racing-banor vilka låses upp med tryffelsvampar och hinderbanor med däckgungor. De är ganska simpla och även om de ger lite mer substans till spelet så bryts ändå illusionen av att du är en liten gris med ett uppdrag.

Utforskandet i sig är ganska mysigt, men kontrollerna och bandesignen motarbetar mig gång efter annan. Jag kan hoppa, men det är aldrig uppenbart om jag kommer att lyckas komma upp på en stock eller sten eller om jag måste springa en omväg och hitta en lägre punkt. Dessutom finns det en del osynliga väggar och på vissa ställen kan jag göra gastkramande dyk på flera tiotals meter, medan jag ibland bara nås av en osynlig blockad.

Miljöerna är mysiga och skulle kunna vara ett litet skogsparti i mellansverige komplett med en gök som gal och en del nedskräpning i form av konserver och fotbollar. Dock känns världen snabbt rätt liten när jag besökt alla områden.

När jag funderar på betyg så hade jag en tanke på att sätta två olika, då det för mig blir en ganska banal upplevelse medan jag tror att en yngre publik skulle kunna uppskatta detta. För mig var utmaningarna mer av spelteknisk karaktär och tålamodsprövande än att lyckas driva berättelsen framåt. Spelare under tio år skulle säkert ha rätt kul med detta och på köpet kunna lära sig en del om floran då det är en hel del blommor, svampar och växter som dyker upp. Personligen lärde jag mig vad karl Johansvamp och blodskivling heter på engelska.