Recension: Lego Horizon Adventures [PS4, PS5]

Det händer mycket kring Sonys Horizon-serie just nu. Förra året släpptes expansionen Burning Shores till Horizon Forbidden West (8/10) samt PSVR2-spelet Call of the Mountain och för bara ett par veckor sedan fick vi Horizon Zero Dawn Remastered (9/10) till PS5 som tog originalspelet till nya grafiska höjder. Det fortsätter även viskas om ett onlinespel i Guerilla Games universum och mer därtill. Så varför inte göra något för att bryta av lite?

Entré på scenen för Lego Horizon Adventures, ett spel som jag tror få personer hade förväntat sig innan det avslöjades tidigare i år och ett spel som dessutom kan kännas som en märklig kombination överlag. Spelet är en lös (och jag använder ordet ”lös” i dessa starkaste bemärkelse) nytolkning av berättelsen i originalspelet där Aloy går från utstött från Nora-stammen och måste bekämpa HADES som vill förvandla världen till en ödslig plats kontrollerad av maskiner.

Välkända ansikten som Rost, Teersa, Erend och Sylas återvänder och i många fall även med sina originalröster. Sylens har av förståeliga skäl fått en ny röst efter Lance Reddicks tragiska bortgång men Ashly Burch och resten av gänget är tillbaka. Skillnaden från originalspelet är dock så stor att det likaväl hade kunnat röra sig om helt nya karaktärer.

Aloy i Horizon-spelen är en bra hjältinna; stoisk, modig och rättrådig. Ashly Burch gör en fantastisk insats i rollen, detta är bortom allt rimligt tvivel. Med det sagt har jag alltid känt att Aloy också kan framstå som en smula tråkig. Detta är något som snarare beror på manuset än Burchs insats men karaktären känns emellanåt en smula endimensionell.

I Lego Horizon Adventures får Ashly Burch göra något radikalt annorlunda och den här versionen av Aloy är rappkäftad, underfundig och helt enkelt kul! Det dras dåliga skämt och levereras klämkäcka kommentarer i parti och minut och glädjen hos Ashly Burch och de andra återvändande skådespelarna formligen sprutar ut genom högtalarna. Även i de sekvenser som ska vara någorlunda allvarliga vävs det in humor, vilket inte är helt oväntat då spelet kanske främst vänder sig till en yngre publik.

Skurken Helis som kunde framstå som ganska skrämmande i originalet är här en fumlig soldyrkande lakej som har en minst sagt ansträngd relation till sin ”chef”, AI:n HADES. Gamla gaggiga Teersa är här en spelbar karaktär som slåss genom att kasta explosiva morötter, hönor och annat på sina fiender och Erend är en donut-älskande drummel som inte vill annat än att äta och slå sönder saker. Det bör också tilläggas att spelet dubbats till en lång rad språk, inklusive svenska och även de svenska rösterna gör ett utomordentligt bra jobb.

Denna sorts lekfullhet genomsyrar varenda pixel i Lego Horizon Adventures och gör det till en fröjd att uppleva. För första gången på längre än jag kan minnas har ett Lego-spel inte utvecklats av TT Games vilket gör att upplägget är en smula annorlunda. Det maniska samlandet av Lego-pluppar finns kvar men är inte fullt lika viktigt och fokuset på att spela om nivåer för att låsa upp nya karaktärer är borta. Istället låser jag ganska tidigt upp fyra spelbara karaktärer som sedan kan utsmyckas med diverse olika kläder från olika Lego-kategorier som City, Ninjago och liknande.

Hela spelvärlden är också uppbyggd av Legobitar, från samtliga robotar och andra fiender till marken Aloy går på och samtliga miljöer. Om jag kikar ordentligt syns alltid minsta lilla beståndsdel vilket ger känslan av att verkligen ALLT i spelvärlden hade kunnat byggas för hand med tillräckligt många bitar. I andra Lego-spel har gott om miljöer på senare år byggts utan Lego-element så faktum är att Lego Horizon Adventures känns som en mer ”äkta” Lego-upplevelse av just denna anledning.

Tyvärr kan jag inte säga att allt är frid och fröjd, då det finns delar av Lego Horizon Adventures som lämnar en del att önska. Spelet innehåller ingen öppen spelvärld som i förlagan, utan istället utgår vi från byn Mother’s Heart som får agera hub-värld. Genom att ta mig längre in i berättelsen låser jag upp nya byggnader och annat i Mother’s Heart och spelet följer därutöver en klassisk nivåstruktur uppdelad på olika världar. Dessa nivåer är bländande vackra i sin danska plastighet och ljussättning och övergripande presentation är kort och gott enastående.

Däremot visar sig nivåerna ganska snabbt bli en smula tråkiga då de är tydligt uppdelade i nästan pinsamt enkla plattformsmoment varvat med strider mot horder av fiender som snabbt kan bli kaotiska och klart mer utmanande. Det är relativt sällan jag stöter på fiender utanför dessa ”arenor” och det gör att spelets nivåer känns uppstyckade och inte helt sammansmälta. Denna linjära upplevelse som i princip helt saknar utmaning helt och hållet drar ned helhetsbetyget och det känns som att utvecklarna har haft lite svårt att välja om de vill göra ett spel helt och hållet för barn eller något som även passar oss äldre. Det går förvisso justera svårighetsgraden i striderna för att även yngre ska kunna ta sig an dem utan problem men när 75% av nivåerna i stort sett går ut på att gå från ena sidan till den andra utan några egentliga hinder kan inte ens underhållande strider dra upp det övergripande intrycket.

Så rekommenderar jag Lego Horizon Adventures? I slutändan får jag ändå säga att jag gör det. Utvecklarna har en klar kärlek till både Lego och originalspelet och jag kan inte understryka tillräckligt mycket hur fantastisk Ashly Burch är i huvudrollen. Detta kombinerat med en otroligt läcker presentation och underhållande berättelse och strider gör att det tippar över i klart positiva tankar trots att nivådesignen alltså brister.

Så kan vi nu snälla få lite fler faktiska Lego-set baserade på Horizon också? Snälla?