Jerrys platinautmaning: Resident Evil 7: Biohazard

Min personliga utmaning där jag ska ta mig an en handfull spel för att greppa tag i de åtråvärda platinatroféerna innan året tagit slut har nu påbörjats. Jag har sedan slutet av januari blivit vettskrämd och ägnat mycket tid med Resident Evil 7: Biohazard (9/10).

Capcoms senaste kapitel i deras långlivad skräckspelsserie har gått tillbaka till rötterna och jag blev totalt skräckslagen av de genuint pricksäkra skrämseltaktikerna första gången jag spelade det. Med tanke på hur mycket spelet tilltalar mig, sporrade detta mig till att kika närmare på trofélistan.

Jag brukar starta med lättast svårighetsgrad första gången jag testar ett nytt spel, och detta var inget undantag. Det tog mig runt åtta timmar att klara av Ethans kämpiga äventyr och med det slut jag fick bevittna efteråt, ville jag direkt återvända och fatta ett annorlunda beslut i nästa spelomgång.

Jag höjde till normal svårighetsgrad och det märktes tidigt att jag skulle få det jobbigare. Fienderna var farligare och eftersom hjälpmedel inte var lika lätta att hitta var jag tvungen att vara sparsam med ammunition och läkemedel. Jag försökte dessutom finna alla de små amerikanska fotbollsdockor som är spridda i spelet, och det visade sig att det var klurigt att hitta dem. Jag missade en docka när spelet nådde slutet och givetvis var det tråkigt.

Att kunna spara i Madhouse kräver kassettband, precis som bläckbanden och skrivmaskinerna i de gamla spelen.

Nästa steg var högsta svårighetsgraden Madhouse, och omedelbart började rädslan och en viss nivå av ångest krypa under skinnet på mig. Men om jag skulle ta platina var därför detta eldprov ett måste. Patroner och medicin blev mycket svårare att hitta, och ännu värre var att de avsevärt farligare fienderna placerades på andra ställen än tidigare. Den efterhängsne Jack Baker var mycket snabbare och att försöka springa ifrån honom var helt lönlöst.

Jag passade på att leta efter de amerikanska fotbollsdockorna igen, men de är inte de enda samlarobjekten i Resident Evil 7: Biohazard. Det finns gömda mynt som jag kan spendera för att köpa hjälpmedel, och i Madhouse är mynten ännu fler och mycket svårare att upptäcka. Efter flera timmars letande kunde jag hitta alla gömda ting, men även läsa viktiga texter och nu började jag se platinan vid horisonten. När jag till slut tog mig igenom Madhouse blev jag riktigt stolt, för jag trodde inte att det skulle vara möjligt att klara av den krävande uppgiften.

Det fanns några hinder kvar, bland annat att nå spelets slut på mindre än fyra timmar. Vid fjärde spelomgången valde jag den enklaste svårighetsgraden och fullkomligt sprang igenom hela spelet, samtidigt som jag letade efter mynten. Det var länge sedan jag spelade ett spel på en sittning, och nådde slutet på nästan tre timmar. Min glädje var total när platinatrofén Biosplattered visades i bild och jag drog en lättnads suck, för nu var det över.

Små bronsmynt med en pelikan på. Dessa småpengar ligger utspridda överallt.

Jag avslutar med några tips som kan underlätta din jakt på platinan i Resident Evil 7: Biohazard.

Guider

Har du svårt att hitta samlarobjekten och texterna, är en guide ett klokt verktyg att använda. Glöm inte bort att Madhouse har nästan dubbelt så många mynt.

Kör Madhouse innan hastighetsrundan

Den högsta svårighetsgraden är en pina, men klarar du av bedriften belönas du med oändlig ammunition och jag kan garantera att det är klart värt det.

Spara ammunition och undvik strider

Skydda dig med objekt som till exempel ett bord när ett mögligt monster jagar dig. Tänk även på att stänga dörrar, eftersom fienderna inte kan öppna dom. Detta sparar värdefull ammunition.

Ta alla guldtroféer samtidigt i lättaste svårighetsgraden

Hastighetsrekordet går utmärkt att kombinera med att öppna kistan max tre gånger och att undvika att använda medicin. Börjar ryggsäcken bli full kan du alltid kasta bort prylar du inte behöver.

Kommentera