Recension: Nidhogg [PS4]

Ingen var nog gladare än jag när den lilla utvecklaren Messhoff berättade att kultklassikern Nidhogg skulle släppas till PlayStation 4 i år. Det pixelblockiga fäktningsspelet släpptes under hösten 2013 till PC efter att endast ha varit spelbart på indiespelevenemang, och nu har det alltså tagit klivet till både PS4 och PS Vita.

Nidhoggs spelupplägg är lika enkelt som genialt. Två grovhuggna fäktare måste göra sitt bästa för att döda varandra och ta sig till nästa skärm. Den som når den fjärde skärmen gör att motståndaren blir uppäten av drakormen Níðhöggr och vinner därmed matchen.

Till din hjälp har du ett svärd, och det räcker ofta med en ren träff för att döda motståndaren. Det går såklart att parera – högt och lågt – hoppa, rulla och till och med kasta värjan mot din fiende. Slag, sparkar, nackbrytningar och hoppsparkar ingår också i arsenalen, och varje match brukar innehålla flera dussin dödliga anfall, med pixelerat blod som täcker arenan. Det är snabbt, roligt, frenetiskt, helt vilt och dessutom otroligt intuitivt. Vem som helst kan komma igång med Nidhogg och ha roligt. Spelet är dessutom otroligt tilltalande rent estetiskt, och Daedelus musik är både cool och stämningsfull.

Fast det finns problem. För det första är själva konceptet väldigt begränsat. Matcherna böljar ofta fram och tillbaka, men efter några intensiva matcher finns inte mycket mer att göra. De fyra banorna är alldeles för få, och lägena sträcker sig från ett simpelt enspelarläge till några flerspelarlägen (inklusive ett turneringsupplägg) och några onlinematcher. Tyvärr fanns det aldrig en enda spelare när jag skulle testa matchmaking-läget, så hoppet fick i stället falla på Share Play-funktionen där man spelar det lokala flerspelarläget via internet. Detta fungerade riktigt bra, och trots lite fördröjningar från den andra partens håll gick det alldeles utmärkt att köra mot varandra.

Andra flerspelarmöjligheter innefattar ett lokalt läge mellan en PlayStation 4 och en PlayStation Vita, eller den smått bisarra möjligheten att spela två personer samtidigt på PS Vita. Här får varje spelare varsin liten analog styrspak och de fyra ovanliggande knapparna, men trots att det är en rolig idé så fungerar det inte särskilt väl i praktiken. Det blir helt enkelt för pilligt.

Men sedan tar det stopp. Visst, det går att ändra några av spelreglerna (bumerangsvärd är en favorit), men innehållsmässigt är spelet otroligt torftigt. Det är förvisso egentligen ett renodlat partyspel, men jag hade hoppats på flera banor och någon slags vidareutveckling av fjolårets PC-version. Att det dessutom kostar 139 kronor hjälper inte heller.

Jag rekommenderar verkligen Nidhogg för hemmafesten eller spelkvällen med vännerna, för de intensiva matcherna bjuder på renodlad underhållning. Se bara till att ha fler spel redo när folk börjar tröttna.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.