Recension: Batman – The Telltale Series Episode 2 [PS4]

Efter det fantastiska första avsnittet; Realm Of Shadows (9/10), dyker jag in i Telltale Games fortsättning av berättelsen om Batman. Det skarpa, ögonhöjande slutet i förra episoden sitter kvar i mitt minne och självklart var min längtan efter nästa del väldigt hög.

Bruce Waynes jobbiga resa fortsätter i samma mörka, ångestframkallande ton och det blir bara värre i det här avsnittet; Children Of Arkham.

När jag tar mig an rollen som miljardären i inledningen, tänker han tillbaka till den natten då hans föräldrar brutalt mördas utanför biografen. Scenen är melankolisk och väldigt sorglig, och jag är glad att Bruce har betjänten Alfred vid sin sida. Den äldre medhjälparen har alltid varit protagonistens visa samvete, och här bevisas det hur viktig han är för Bob Kanes legendariska superhjälte.

I föregående del skadades huvudkaraktärens rykte av händelser från det förflutna och den här gången dyker det upp mer korrumperat falskspel, vilket gör att salt strös på i Waynes emotionella sår. Vilka kan räknas som hans allierade, och vilka väntar på att få sätta en förrädisk dolk i ryggen? Dessa frågor väger tungt igenom hela Children Of Arkham, och efter ännu ett dramatiskt slut förankrar de sig djupare i den mörke riddarens hjärta.

vb

”Jamen, jag betalade ju notan”, säger Bruce Wayne.

Oswald Cobblepot (Pingvinen), som dök upp i Realm Of Shadows, är en central figur i denna episod, men han är inte den ende som kommer tillbaka. Selina Kyle/Catwoman bjuder tillsammans med Bruce Wayne på ett dynamiskt slagsmål i en bar och de tajmingbaserade knapptryckningarna läggs upp briljant. Än en gång blir jag imponerad av den välskrivna och trovärdiga dialogen mellan karaktärerna, och att få välja egna svar får det att kännas ännu mer extraordinärt.

Innan avsnittets avslut får Läderlappen möjligheten att dela ut några ytterligare käftsmällar, och jag får koppla ihop saker i miljön för att bestämma hur sekvenserna ska utspela sig. Det är ett intressant sätt att använda detektivmekaniken innan en strid, men jag föredrar att använda hopkopplingarna i Sherlock Holmes-elementen istället.

Telltales starkaste sida är än en gång förmågan att få mig att känna mig tvingad att ta ett avgörande beslut och valen är pest eller kolera. Oavsett vad jag väljer kommer det bli väldigt jobbigt och ångestframkallande, men det är därför jag älskar denna spelstudio. Det finns minst ett par sådana sekvenser i detta avsnitt och när ett sådant vägskäl nås fylls mitt huvud med tankar om för- och nackdelar, men jag måste fatta de jobbiga besluten utan återvändo.

Bliodi

Batman kliar sig i kinden efter att han hittat några döda poliser.

Children Of Arkham är ett spännande, starkt avsnitt och följer Realm Of Shadows riktigt bra, även om det avslutas ganska tvärt. Jag tycker därför att denna episod känns lite kortare, men omkring två timmars högklassigt drama med serietidningarnas främste hjälte är inte alls illa. Jag känner mig trygg med begåvade Telltale Games version av Batman, och sätter ytterligare en fjäder i spelstudions hatt och blickar framåt tills Gotham tänder strålkastaren igen.

Kommentera