PSbloggens årslista 2018: Årets karaktär

I nedräkningen mot ett nytt spännande spelår har lotten kommit till ännu en ny kategori i bloggens favoriter det gångna året. I Årets karaktär har redaktionen plockat fram sina favoritkaraktärer som gett det största avtrycket i våra sinnen. Det är ett medvetet val att kalla det för karaktär istället för huvudperson, då det genom åren finns så otroligt många bra biroller i spelvärlden.

Kommer du att få se karaktärer som fått dig att skratta? Som har ett viktigt budskap? Eller kanske en otroligt otäck figur som gett dig kalla kårar längs rygg och armar?

Red Dead Redemption 2 – Sadie Adler

Jerry:

Karaktärsutvecklingen under spelets gång är en av de starkaste momenten i Red Dead Redemption 2 (9/10). Arthur Morgan må vara en utmärkt huvudroll, men Sadie Adler är en tuff revolverkvinna och jag beundrar hur denna änka med hesa röst växer ju längre berättelsen fortlöper. Den horribla tragedin ger Sadie enorm styrka vilket kommer väl till pass i den grymma vilda västern.

God of War – Mimir

Anton:

Inte sedan legendariske Murray från Curse of Monkey Island har ett talande huvud gjort sig så bra i ett spel. Mimir bidrog med både humor, känslomässigt djup, kunskap och stämning dinglandes från Kratos bälte. Genom Mimir lyckades spelet förmedla sin egna version av den nordisk-germanska mytologin på ett smärtfritt sätt. Bakgrundshistoria hamnar ofta i texter som få orkar läsa eller i tröttsamma berättarröster. Om God of War (9/10) får en uppföljare är det Mimirs historier som bäst byggt mina förväntningar om hur de riktigt tunga gudarna kommer att porträtteras.

Jesper:

Från det makabra ögonblicket då Kratos sliter av Mimirs huvud för att ta det med sig förmedlas en otrolig berättelse. Mimirs sagor och kommentarer från spelvärlden som byggts upp förgyllde hela spelupplevelsen enormt och det hände ofta att jag stannade upp med kanoten och väntade på att hans fantastiska saga skulle bli färdig innan jag klev i land och han avbröt den.

Jag tänker lite på den flygande dödskallen Mort från Planescape Torment som på ett liknande sätt levererade ironiska kommentarer och viktig information om världen du utforskade och det är inget dåligt betyg.

Yakuza 6: The Song of Life – Kazuma Kiryu

Johan:

Sedan Yakuza 0 (8/10) släpptes förra året blev jag hopplöst förtjust i denna fantastiska karaktär, som liksom spelet överlag blandar långa sekvenser av gravallvarlighet med fina ögonblick och även en gnutta galen humor. I Yakuza 6: The Song of Life (7/10) får Kiryu ännu mer spelrum för nyanser då han dels måste agera på sitt vanliga hårdkokta vis, men även mjuknar en del när han dessutom plötsligt måste ta hand om ett spädbarn. Det finns många starka karaktärsskildringar i år, men inga andra tillåter utvecklingen av det djup som Kiryu får.

Kristoffer:

Jag slutar aldrig att underhållas av alla knasiga situationer och slagsmål Kiryu hamnar i längs Yakuza 6. Framförallt förundras jag dock över hur ansvarsfull han lyckas framstå som, trots att han slåss med spjälsängar som tillhygge framför sitt barnbarn och använder ungen som boll i en rugbymatch mot den japanska maffian. Ändå är han tveklöst årets mest älskvärda och roligaste karaktär.

Dark Souls: Remastered – Artorias the Abysswalker


Fredrik:

Utöver att Artorias har Dark Souls-spelens kanske snyggaste rustning, tuffaste svärd och är fenomenalt kul att möta i strid så är han även en djupt intressant, och ganska tragisk, karaktär.

Som en av Lord Gwyns fyra riddare hade han ett ansvar att hålla landet säkert och gjorde så med bravur. Utan hans mod och styrka hade vi aldrig kunnat ge oss ner i djupet under New Londo och bekämpa fyra korrumperade kungar.

Tyvärr gick Artorias och hans lilla vargpolare Sif ett trist öde till mötes när de gav sig iväg till Oolacile. Mörkret där var lite för barskt även för Artorias att bekämpa, så han försökte så gott det gick att skydda sin lilla vargpolare och blev till sist korrumperad av mörkret själv. Men även utan sin sköld och med en skadad arm visar sig Artorias vara en formidabel motståndare när vi själva möter på honom i Oolacile.

Dark Souls Remastered – Solaire of Astora

Du vet vad du måste göra när du ser denna pose!

Martin:

När jag mötte min nemesis, Hellkite Dragon, för andra gången, stod han där i bakgrunden och njöt av solens strålar. Sedan den dagen har jag letat efter Solaire i varje vrå av Dark Souls: Remastered (10/10).

Enligt sägnen, valde han livet som odöd för att kunna besöka Lordran i sitt heliga uppdrag att hitta en alldeles egen sol. Bara en sådan sak! Att han sedan alltid är vänligt inställd mot mig som spelare och levererar seriens mest episka gest, ser jag som en bonus.

Vilken karaktär var mest minnesvärd enligt dig?

Ett svar
  1. Niklas Storm

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.