Det är sannerligen högsäsong på spelfronten nu efter en lanseringstät september och en hittills i princip lika hektisk oktober. Flitens lampa lyser i redaktionen och i princip alla knåpar på recensionsuppdrag som du kan se fram emot att läsa mer om framöver.

För att ge en inblick i vad som pågår börjar vi traditionsenligt med våra helgaktiviteter, men vi är förstås minst lika nyfikna på vad som pågår hos dig!

Begreppet ”snabba puckar” räcker knappt till när man ska beskriva bakgrunden till vad som händer i plattformsracern Aeon Drive. Efter att rymdfararen Jacqueline har kraschlandat i den futuristiska staden Neo Barcelona visar det sig att ett antal kraftceller har kommit på villovägar. 30 sekunder är allt som behövs för att de ytterst instabila föremålen ska smälla av och ta hela staden med sig. Om inte ”Jacks” skeppsdator förbrukar sin sista energi för att pausa tiden, låta mig hämta upp dem och rädda staden från total förstörelse.

Aeon Drive är i grunden ett plattformsspel, men med den skojiga twisten att det går på tid. Tekniskt sett utspelar sig spelet under 30 sekunder, men med hjälp av Vera (som den bistra skeppsdatorn heter) och ett par riktigt stabila löparskor kan jag ta mig igenom de drygt 100 nivåerna på rekordtid. Vill jag ta längre tid på mig gäller det att samla in energi till Vera, för vem hade anat att det är energikrävande att skapa ett tidlöst tomrum mitt i en sprudlande stad?

Föreställ dig att du ska utföra ett för dig ofantligt viktigt uppdrag på en av världens kanske farligaste platser. Det första du tänker kanske är ett gangsterkvarter i en slum, Arktis snöklädda vidder eller kanske rent av inuti en aktiv vulkan? Kanske tänkte du som av en liten slump på platsen som Chernobylite utspelar sig på; Pripyat, den övergivna staden som föll offer för kärnkraftsolyckan som inträffade i närheten 1986.

I spelet iklär jag mig rollen som Igor, en man som inte bara har en arbetsrelaterad koppling till platsen, utan även en känslomässig sådan då hans fru mystiskt har försvunnit i skuggan av det nedgångna kärnkraftverket. Områdena kring platsen kontrolleras av en långt ifrån vänligt inställd militärorganisation som gör allt för att med våld jaga bort alla som försöker ta sig in. Tur för mig att Igor är en handlingskraftig man som inte ger upp i första taget, framförallt eftersom det inte bara är soldater jag kan stöta på, utan även radioaktiva vålnader och andra fiender.

Efter den sedvanliga läckan av vilka spel som skulle dyka upp som prenumerationsförmåner i oktober har nu Sony bekräftat vad vi kommer att kunna underhålla oss med i höstrusket. På PS5-fronten får vi ta del av onlineskjutaren Hell Let Loose som erbjuder 50 mot 50-strider i andra världskrigsmiljö. Spelet har under en längre tid byggt popularitet på PC i early access-versionen men tar nu slutligen steget till konsoler i oktober.

Även om det inte riktigt är min typ av spel ska det bli kul att se om Sony ännu en gång lyckas visa den fingertoppskänsla för onlinespel som blir otroligt populära, som de tidigare har lyckats med Fall Guys och Rocket League.

Super Monkey Ball-konceptet är i grund och botten ganska enkelt. Du kontrollerar en boll som ska nå ett mål utan att trilla av banan. Har du spelat klassiker som Marble Madness eller PlayStation-favoriten Kula World så har du en hum om vad som väntar.

Super Monkey Ball Banana Mania är en sorts remake av Super Monkey Ball Deluxe som i sin tur omfattade de två första spelen i serien. Anledningen till att jag inte kallar det en ren remake är att banorna har återskapats och några har gjorts lite lättare. Dock går det att spela originalbanorna också för den som är masochistiskt eller nostalgiskt lagd.