Föreställ dig att du ska utföra ett för dig ofantligt viktigt uppdrag på en av världens kanske farligaste platser. Det första du tänker kanske är ett gangsterkvarter i en slum, Arktis snöklädda vidder eller kanske rent av inuti en aktiv vulkan? Kanske tänkte du som av en liten slump på platsen som Chernobylite utspelar sig på; Pripyat, den övergivna staden som föll offer för kärnkraftsolyckan som inträffade i närheten 1986.

I spelet iklär jag mig rollen som Igor, en man som inte bara har en arbetsrelaterad koppling till platsen, utan även en känslomässig sådan då hans fru mystiskt har försvunnit i skuggan av det nedgångna kärnkraftverket. Områdena kring platsen kontrolleras av en långt ifrån vänligt inställd militärorganisation som gör allt för att med våld jaga bort alla som försöker ta sig in. Tur för mig att Igor är en handlingskraftig man som inte ger upp i första taget, framförallt eftersom det inte bara är soldater jag kan stöta på, utan även radioaktiva vålnader och andra fiender.

Efter den sedvanliga läckan av vilka spel som skulle dyka upp som prenumerationsförmåner i oktober har nu Sony bekräftat vad vi kommer att kunna underhålla oss med i höstrusket. På PS5-fronten får vi ta del av onlineskjutaren Hell Let Loose som erbjuder 50 mot 50-strider i andra världskrigsmiljö. Spelet har under en längre tid byggt popularitet på PC i early access-versionen men tar nu slutligen steget till konsoler i oktober.

Även om det inte riktigt är min typ av spel ska det bli kul att se om Sony ännu en gång lyckas visa den fingertoppskänsla för onlinespel som blir otroligt populära, som de tidigare har lyckats med Fall Guys och Rocket League.

Super Monkey Ball-konceptet är i grund och botten ganska enkelt. Du kontrollerar en boll som ska nå ett mål utan att trilla av banan. Har du spelat klassiker som Marble Madness eller PlayStation-favoriten Kula World så har du en hum om vad som väntar.

Super Monkey Ball Banana Mania är en sorts remake av Super Monkey Ball Deluxe som i sin tur omfattade de två första spelen i serien. Anledningen till att jag inte kallar det en ren remake är att banorna har återskapats och några har gjorts lite lättare. Dock går det att spela originalbanorna också för den som är masochistiskt eller nostalgiskt lagd.

Många av oss spelare är nostalgiker. Vi har mängder av minnen från forna dagar om spel vi har tagit oss an och det är förhoppningsvis de positiva minnena som har lämnat störst avtryck. Skaparen bakom UnMetal har särskilt fina minnen från de tidiga titlarna i spelserien Metal Gear, och med dessa i åtanke har han skapat en humoristisk hyllning av inte bara de spelen, utan även mycket annat som 80- och det tidiga 90-talet hade att bjuda på.

För mig är det alltid spännande att ta mig an den här sortens spel, framförallt eftersom jag tycker det är intressant att se hur utvecklare väljer att tolka gamla spel och genrer med all dess enkelhet, brister och eventuellt föråldrade designval. Vill man göra det så tidsenligt som möjligt eller nöjer man sig med en känsla av retro som huvudsakligen bygger på enkel grafik och sparsam ljudbild? Med UnMetal har man valt att göra det väldigt gammaldags på många vis, men på ett elegant och strömlinjeformat sätt som gör att det fortfarande känns som ett modernt spel.

Råttornas domäner var länge under attack från ondsinta grodor, fram till att kung Rattus den förste intog tronen, enade råttorna under ett mäktigt kungadöme och lyckades slå tillbaks deras styrkor ordentligt. Allt var frid och fröjd i kungadömet och livet gick vidare. Kungen blir äldre och äldre, och byborna börjar bli oroliga över en bekant odör. Grodorna, under ledning av Green Wart, är tillbaks. 

Kungen är för gammal och skröplig för att hålla i ett svärd, så äran att försvara kungadömet faller på Redgi, hans arvinge. Med Green Wart och hans arme av grodor och andra eländiga varelser utanför slottet är hans uppdrag enkelt – försvara kungadömet och bekämpa fienden en gång för alla!