Efter många timmar tillsammans med alkemisten Ryza i Atelier Ryza 2: Lost Legends & the Secret Fairy (10/10), såg jag fram emot att sätta tänderna i ett nytt Atelier-spel. De kommer ju liksom titt som tätt med nya hjältar i nya världar och med lite annorlunda upplägg jämfört med tidigare titlar.

Atelier Sophie 2 är uppföljaren till Atelier Sophie: The Alchemist of the Mysterious Book (8/10), vilket redan har sex år på nacken men som jag inte har hunnit spela ännu. Men precis som Jesper skrev i sin recension, krävs det sällan att man har följt serien. Detta stämmer även med The Alchemist of the Mysterious Dream, där jag efter en snabb tillbakablick landar i en helt ny värld.

Två män står utanför ett litet skjul mitt ute i en djup skog. Min kamrat menar på att skjulet är tomt, men jag ger mig in och letar runt ändå. Jag hittar inte så mycket mer än ett par batterier och lite matransoner, men det är långt ifrån ingenting. De kan visa sig vara livsnödvändiga senare. 

Efter att ha rensat skjulet ger vi oss vidare in i skogen. Allt är tyst, förutom att vi hör lite fåglar och springer förbi en övergiven hund. Människor är det ont om numera, efter att en pandemi orsakat en fullständig samhällskollaps. Städerna sägs ligga öde och ha plundrats av de sjuka, döende och det fåtalet överlevande. Vi är på väg till min hemstad, och resan dit tar oss igenom djupa skogar, öppna fält och övergivna byar. 

Det finns spel som sätter sig i huvudet och vägrar släppa taget. Elden Ring tillhör definitivt den kategorin och när jag inte spelar det så går jag och funderar på var jag ska placera nästa egenskapspoäng, vilken del av kartan jag ska utforska härnäst eller hur jag ska besegra den där bossen som jag sparade för att den var för svår.

Elden Ring är ett actionrollspel som tagit handgripligt fasta på konceptet kring öppen värld. Det finns ganska få låsta områden och du kan besöka en nästan ofattbart stor del av kartan direkt när du skapat din karaktär.

Det finns många sätt att ta sig an skapandet av ett spel, och framförallt kanske valet av tema. Musik- och rytmspel finns det numera gott om, men på rak arm har jag svårt att nämna ett exempel där det faktiskt finns en någorlunda tydlig handling och narratologisk drivkraft.

Om du som läser det här har, utöver ditt intresse för spel, en kärlek till musiksvängen runt sextio- och sjuttiotalet är det just det i kombination med en handling du får i A Musical Story.

Yoko Taro, Kimihiko Fujisaka och Keiichi Okabe vill ta oss med ut på äventyr än en gång i den kortbaserade spelformen vars grund lades med Voice of Cards: The Isle Dragon Roars (7/10). Det nya äventyret är dock inte en renodlad uppföljare, eftersom ingenting direkt anspelar på det första spelet mer än själva upplägget, utan här berättas en helt ny saga och med helt nya karaktärer. 

Det hela börjar i en en liten grotta, där en ung pojke har restaurerat en båt ett bra tag. Han har länge längtat efter att ge sig ut på havet och upptäcka världen, se vad mer som finns ute i den övärlden han bor i. Helt ensam i grottan är han dock inte, han påträffade en ung flicka sovande på en strand och hon har hjälpt honom bygga ihop båten. Hans enträgna försök att få henne att besöka den närliggande byn har mötts med en stark ovilja från henne, något han funderat mycket över, men inte får något direkt svar på då hon tappat förmågan att tala.