Uppföljare är alltid svårt att förhålla sig till som spelare, speciellt efter ett perfekt spel såsom Atelier Ryza 2: Lost Legends & the Secret Fairy (10/10). Visst, heter utvecklaren From Software är det ju inga konstigheter, men nu är det Gust vi pratar om.

I Atelier Ryza-serien fastnade jag inte riktigt för upplägget alls i det första spelet men när jag recenserade del två, klaffade allt perfekt. Därför är det med nyfiken försiktighet som jag tar mig an Atelier Ryza 3: Alchemist of the End & the Secret Key.

Det har gått lite tid sedan vi senast stötte på Toriko, den sista människan i en värld där en aggressiv svampinfektion gjort sitt för att förstöra den mänskliga civilisationen. I det förra spelet blev hon räddad av den lilla roboten Robbie, som lyckades få lite hjälp av en vänlig AI för att försöka hålla Toriko i liv och vid god hälsa, något som ibland visade vara sig rätt svårt. 

När void* tRrLM2(); //Void Terrarium 2 tar har Toriko fått tillbringa lite tid i en konstruktion som påminner om en kryokista för att hålla henne säker. Hennes forna, så fina terrarium har förfallit och Robbies första uppdrag (efter att han lyckats bli polare med AI:n igen) är att hitta en ny, säker bosättning för henne. 

Tiden går fort och årets tredje månad jobbar på sista versen. På sätt och vis tajmar den kommande månaden det hela väldigt bra och vi får nöjet att inleda april med en purfärsk helg. För oss på redaktionen skulle det vara snudd på tjänstefel att inte använda detta gyllene tillfälle till att hänga i spelens värld, och kanske känner du det samma? Söker du inspiration kan vi hjälpa dig med detta, för nedan hittar du våra planer för helgen.

Resident Evil-serien har varit banbrytande på många vis genom åren, inte minst genom att popularisera överlevnadsskräcken som en subgenre i spelbranschen. Med Resident Evil 4 kände dock Capcom att det behövdes en frisk fläkt och tog därmed ett steg bort från de trånga, klaustrofobiska miljöerna med fasta kameravinklar.

Även om det till en början skapade delade läger bland fansen är det svårt att peka ut ett annat spel i serien som hade lika stor genomslagskraft när det släpptes för drygt 18 år sedan till Gamecube. Sedan dess har vi sett otaliga portningar av spelet till alla möjliga plattformar, men det är inte förrän nu som vi faktiskt får en nyversion som är renoverad från grunden.

Kameran, ett föremål vars egenskaper ursprungligen var till för att bevara minnesvärda ögonblick har sedan länge blivit en nyckelkomponent i mången skräckfilm och spel. Syftet är ofta fortfarande att bevara minnesvärda ögonblick, men kanske inte på det sätt som huvudkaraktärerna tänker när de först plockar upp den. Istället tar den för det mesta rollen som portal in i den andliga världen, kanske i form av ett kommunikationsmedel för de döda, för att göra en chockerande upptäckt eller som en ledtråd i ett mysterium. I Project Zero: Mask of the Lunar Eclipse är kameran allt det och lite till, och med den i hand har jag utforskat en ruggig berättelse.