Recension: Atelier Ryza 2: Lost Legends & the Secret Fairy [PS4]

Om du för fem år sedan hade frågat mig om jag skulle kunna fastna för ett spel i Atelier-serien, skulle jag förmodligen ha svarat nekande, samtidigt som jag kikade mer lystet på andra japanska rollspelstitlar.

Efter 22 iterationer av serien, har dock utvecklaren Dusk träffat det alkemispetsade huvudet på spiken och slagit knock out på mig, på alla sätt och i alla nivåer.

Premissen för spelet är relativt banal, där Ryza har flyttat bort från den artificiella ön hon bor på för att söka äventyr och lycka i storstaden. Väl framme, möter hon flertalet vänner från äventyret Atelier Ryza: Ever Darkness and the Secret Hideout (6/10). Efter en stund har jag fått min ateljé och kan börja äventyra, utforska alkemi och umgås med mina vänner.

Berättelsen i titeln är av normal kvalitet när det kommer till japanska rollspel, och levereras via rutinerade röstskådespelare. Men det är såklart inte den som driver mig framåt. Istället fascineras jag inom kort av stridssystemet, vilket är en kombination av strategi och reaktion. Striderna utförs i realtid, men ska ändå inte liknas vid någon hack ‘n’ slash-upplevelse, utan snarare ett kärleksbarn mellan traditionella japanska rollspel och Dark Souls. Inklusive det sistnämndas krav på perfekt tajming i pareringar.

Patricia gör det hon kan bäst; att mosa fiender med sitt långa svärd!

Alkemi-systemet i serien har alltid fått mig att rygga tillbaka och känna att jag inte har vare sig tid eller lust att förkovra mig i dess mystik och djup. Men när jag är halvvägs i berättelsen, upplever jag att jag inte längre har möjlighet att värja mig effektivt mot fienderna. Därför kastar jag mig motvilligt ned i kitteln som Ryza trivs så bra att stå och röra runt i. Och vilken underbar resa det blir!

Mekaniken bakom detta system är nämligen så förfinad och välpolerad att det, enligt mig, saknar motstycke. Förutom att skapa robusta och välskapta ingredienser, krävs det också att jag har ett vaket öga för att finna nya recept på nya saker att skapa. Dessa recept är gömda i själva sekvensen för de alkemiska formlerna vilka skapar ett rejält djup i jagandet efter ingredienser, samtidigt som konceptet skänker en slags inre frid och väcker lusten att upptäcka fler saker.

Tack vare automatiska hjälpmedel går det att komma långt i alkemiprocessen utan att tappa tempo i vare sig berättelse eller strider. Men det är först när jag stänger av autopiloten och börjar utforska receptens utkanter för mig själv som jag inser titelns och seriens storhet. Efter bara några dagars spelande, känner jag att jag behärskar upplägget någorlunda och börjar känna ett oerhört driv i att leta nya ingredienser.

Stridssystemet är även detta uppbyggt kring ett flertal mekaniker som arbetar välsmort tillsammans. Jag kan utdela vanliga attacker för att fylla på en mätare med poäng för specialattacker, vilka levererar värre skada på fienderna. Beroende på vad dina kompisar behöver i striden kan du även pricka rätt och trigga deras specialattacker. Det gäller därför att lyssna på vad de efterfrågar.

Alkemi-trädet som fått mig att öppna ögonen för serien

För varje specialattack du levererar, fylls ännu ett poängsystem upp. Detta gör att du kan använda specialtillverkade föremål för till exempel helande istället för att slåss. Självklart har du även möjlighet att använda hemmagjorda bomber som kan göra stor skada på dina motståndare. I de bästa av strider kan denna färdighet hela gruppen, åsamka rejäl skada på motståndet och samtidigt trigga samtliga karaktärers specialattacker, vilket skänker ett spektakulärt och intensivt färgsprakande skådespel framför mina ögon.

Ju mer jag utforskar spelet, desto mer blir jag förälskad i världen som målas upp framför mig. Det finns hur mycket som helst att utforska och ju mer jag hänger mig åt upplevelsen, desto mer belönas jag med en insikt i det briljanta maskineriet som får systemen, berättelsen och helheten att ticka. Spelutvecklaren Gust har i och med Atelier Ryza 2: Lost Legends & the Secret Fairy, levererat en perfekt start för spelare, liksom jag, som ännu inte har förstått storheten med ett enormt och intrikat världs- och föremålssystem där allt hör ihop på något sätt.

Det är lätt att komma igång med Ryza 2, det är enkelt att ta de första stegen, det är lockande att fördjupa sig i alkemisystemet och det är framför allt ofrånkomligt att bli förälskad i det här upplägget.

5 kommentarer
  1. Thomas Thomas
  2. Thomas Thomas
    • Martin Svennberg Martin Svennberg
      • Thomas Thomas
  3. Thomas Thomas

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.