Recension: void* tRrLM2(); //Void Terrarium 2 [PS4]

Det har gått lite tid sedan vi senast stötte på Toriko, den sista människan i en värld där en aggressiv svampinfektion gjort sitt för att förstöra den mänskliga civilisationen. I det förra spelet blev hon räddad av den lilla roboten Robbie, som lyckades få lite hjälp av en vänlig AI för att försöka hålla Toriko i liv och vid god hälsa, något som ibland visade vara sig rätt svårt. 

När void* tRrLM2(); //Void Terrarium 2 tar har Toriko fått tillbringa lite tid i en konstruktion som påminner om en kryokista för att hålla henne säker. Hennes forna, så fina terrarium har förfallit och Robbies första uppdrag (efter att han lyckats bli polare med AI:n igen) är att hitta en ny, säker bosättning för henne. 

Likt det första spelet är mitt huvudsyfte att hålla Toriko säker, bygga ut och dekorera hennes terrarium, samla mat och se till att hon inte blir sjuk. Dock har vissa saker ändrats – jag är i en ny del av världen, får ge mig ut till nya ruiner för att leta reda på saker och hoten jag möter är aningen farligare. 

Likt void tRrLM(); //Void Terrarium (8/10) är det i mångt och mycket en roguelike, där jag startar från noll varje gång jag ger mig ut i ruinerna och får samla på mig vapen, sköldar och andra hjälpsamma föremål. För att stressa mig ytterligare har jag en begränsad mängd energi, och varje steg jag tar och varje specialattack jag använder kostar energi. Det blir därför en konstant jakt efter batterier innan min energi når noll för att kunna förlänga min utflykt så mycket som möjligt. För att ytterligare komplicera saker så är världen väldigt kontaminerad av svamp, så många av de föremål jag hittar kan vara i rätt dåligt skick, men ibland måste man helt enkelt chansa på att man får lite energi av ett kraftigt förorenat batteri. 

Att navigera sig runt i de smått labyrintliknande våningsplanen i ruinerna är lika utmanande och spännande som i föregångaren, men det blir efter ett litet tag aningen frustrerande. För att nå vissa viktiga punkter där nödvändiga material finns behöver jag i ett svep ta mig igenom ett flertal ruiner, något som dels sänker tempot rejält, men även ökar utmaningen markant. Detta vägs dock upp av att handlingen känns aningen bättre, och en liten bit in i spelet börjar Torikos bakgrundshistoria också utforskas via en virtuell simulering av hur världen såg ut före katastrofen.

Trots att handlingen är lite mer gripande och att utforskandet och striderna fortfarande är roliga så är det något som saknas i Void Terrarium 2. Det är kanske nyhetens behag som lite blåst över, för på det stora hela känns det lite för välbekant och mer av det som föregångaren gjorde. De nya elementen som finns är ett välkommet tillägg, men det hade kanske behövts lite mer för att få spelet att kännas mer intressant. Det är dock väldigt avkopplande (och stressande) att utforska dess diaboliska ruiner i jakt på material för att bygga nya, roliga möbler till Torikos terrarium.