Recension: Wolcen: Lords of Mayhem [PS4, PS5]

Att vakna upp efter en strid med krafter utöver det vanliga är kanske inget som vi vanliga dödliga människor upplever under vår livstid, men det är exakt det jag är med om i prologen för Wolcen: Lords of Mayhem som nu gör sin entré på konsol efter PC-lanseringen 2020. Snart sätts jag och mina krafter på prov när jag hamnar i kläm mellan olika fraktioner, krigsherrar och onda varelser.

Wolcen: Lords of Mayhem är ett klassiskt dungeon crawler på många sätt, komplett med rollspelsinslag och intensiv action. Handlingen kretsar kring en krigare som du själv skapar i början av spelet. Det finns fyra olika klasser att starta som: magiker, krigare, bågskytt och lönnmördare, och jag som vanligtvis brukar dra till med en bastant krigare väljer för en gångs skull att spela som magiker istället. Tillsammans med två kamrater är jag del av en av spelets stora fraktioner, ”Army of the Purifiers”, ledd av den gudaliknande krigsherren Heimlock som i början av spelet är på ett korståg för att förgöra kulten kallad ”The Sleepers”. Snart splittras kamraterna och min karaktär hotas med exil varpå man lämnar armén.

Spelet har ett för genren ganska normalt upplägg och jag finner mig inom kort utforskandes såväl grottor och katakomber som skog och berg i jakten på målet för varje uppdrag. Horder av fiender står i min väg och tas ner med hjälp av fiffiga magier och attackförmågor. Personligen kan jag uppleva att strid efter strid utan några egentliga variationer kan bli lite långrandigt, och även om det känns lite så i det här spelet också så uppskattar jag hur man ändå försökt krydda till karaktärernas förmågor för att få spelaren att tänka lite strategiskt. Det gör inte jättemycket för att ta bort den repetitiva känslan, men tanken är god.

Trots att det finns olika klasser kan samtliga använda varandras utrustning och till och med förmågor. På varje utrustningsdel jag finner står det vilken klass den tillhör, men det är upp till mig att pussla ihop ett set som passar de egenskaper jag vill att min karaktär ska ha. Föremålens egenskaper skrivs ut tydligt och det är kul att experimentera, men någonstans känner jag också att det förtar poängen med olika karaktärsklasser. Samma gäller för de förmågor man kan ha. Dessa går nämligen att hitta i form av olika magiska klot som slumpmässigt tappas av monstren jag besegrar, men det gäller att ha rätt vapensort för att kunna aktivera dem.

Spelets handling är spännande och jag gillar framförallt manuset som lyfts fram av duktiga röstskådespelare, något som också ger utökade personligheter åt de många karaktärer som finns. Spelet är uppdelat i ett fåtal kapitel, men många sidouppdrag och stora områden får dem att bli längre än man tror. Som nämnt tidigare har den här typen av spel förmågan att bli lite enformiga i längden. Att man inte bryter av stridandet med exempelvis lite pussel eller andra inslag förvånar mig ständigt.

Utöver slipat manus och ljudbild är Wolcen: Lords of Mayhem tilltalande rent estetiskt och bockar i de flesta rutor för vad jag efterfrågar visuellt i ett fantasyspel. Att de snygga nivåerna har en ganska förvirrad planlösning är lite synd och jag tror definitivt att de hade blivit mer minnesvärda med lite mer genomtänkt upplägg som får mig som spelare att tänka mer strategiskt.

Summa summarum är det här ett spel som definitivt lär släcka törsten skapligt för dem som gillar genren. Det bär på många av de traditionella kännetecken som jag personligen kanske hade velat förändra, men det behöver inte vara något negativt för en annan. Vill man ha en slipad fantasyberättelse med floder av motståndare gör det här spelet helt klart jobbet.