Det finns få spelserier som jag ständigt ser fram emot lika mycket som Like a Dragon-serien. Spelen är inte alltid perfekta, de kan rent ut sagt vara lite kantiga emellanåt, men det finns någon oemotståndlig charm och övergripande stämning som verkligen klaffar för mig. På sistone har det dessutom i princip regnat godsaker från Ryu Ga Gotoku, som ligger bakom dessa spel, med både lansering av Like a Dragon Ishin! (9/10) och Like a Dragon Gaiden: The Man Who Erased His Name (9/10).

Nu är det dock dags för huvudrätten i form av Like a Dragon: Infinite Wealth. Det där spelet som utvecklarna lovade skulle bli deras största och mest ambitiösa projekt någonsin. Jag kan konstatera att det inte var en överdrift på något vis.

Första helgen i februari är här och nog ser de flesta av oss fram emot möjligheten att få spela lite mer än vad man vanligtvis kan under en arbetsvecka. Här på redaktionen knatar vi på med såväl recensioner som fritt valda spel, och energin från att ha påbörjat ett nytt spelår hänger kvar.

Denna helg innebär också lite extra firande eftersom vår tidigare medarbetare Jerry har beslutat sig för att återvända till redaktionen, vilket vi alla är väldigt glada för. Han gjorde som bekant ett inhopp under förra året för att ta hand om recensionen av The Texas Chain Saw Massacre (8/10), och fick därefter tillbaka skrivsuget. Välkommen tillbaka Jerry!

Persona 3 släpptes ursprungligen 2006 (även om det dröjde till 2008 här i Europa) och var inte bara seriens första nya titel efter ett långt uppehåll, utan även dess entré in i en konsolgeneration som redan började se sitt slut. Att det endast släpptes till PlayStation 2 när PlayStation 3 släpptes samma år hade kunnat bli något av en fälla, men trots det sålde det helt okej och möttes av mycket beröm för sitt annorlunda upplägg. Själv var jag en av dem som spelade det vid release, så det var med stor nyfikenhet jag tog mig an recensionen av Persona 3 Reload, en modern och nyvässad version av spelet för såväl gamla fans som en ny publik.

Originalet var ett ganska annorlunda spel när det släpptes, och man skulle nästan kunna säga att det var lite före sin tid med inslag och upplägg som kanske inte var så vanliga 2006, men som har blivit det med tiden. Jag tänker då framförallt på inslag som vagt liknar de i exempelvis modern gacha- och mobilspelstradition men även simulatorspel. Persona 3 Reload har såklart ärvt dessa inslag vilka jag kommer att återkomma till senare i den här recensionen.

När jag spelade det ursprungliga Prince of Persia på min Atari ST i början av 1990-talet imponerades jag karaktärsanimationerna och den härligt utmanade bandesignen med fällor som väntade bakom varje hörn. Med Prince of Persia: The Lost Crown spolar vi fram över 30 år och har fått det första nya spelet i serien sedan 2010.

Här bjuds du ett sidscrollande metroidvania-spel med öppen bandesign, djävulska plattformsutmaningar och tuffa strider allt paketerat i en saga baserad på persisk mytologi.

”Three, that’s a magic number” sjunger hiphop-gruppen De La Soul i sin klassiska dänga från 1989, och mycket riktigt är känslan magisk inför årets tredje helg. Här på redaktionen pysslar vi så smått med de recensioner som har kommit in, men än finns det gott om tid att spela annat med.

I vanlig ordning finner vi ett stort nöje i att dela med oss av våra projekt, så nedan finner ni ett urval av redaktionens planer inför helgen.