Recension: Moonglow Bay [PS4, PS5]

Renodlade fiskespel är en ganska nischad genre inom spelvärlden, ofta baserade runt realistiskt sportfiske med en svallvåg av olika fiskespön, drag, beten och unika handkontroller tätt bakom sig. Trots detta är fiske som aktivitet något som återkommer inom alla möjliga genrer. Kanske framför allt i form av minispel där spelaren kan roa sig, få in lite extra kosing, eller samla på sig fisk och föremål som snabbt åker ned i ens ryggsäck. I Moonglow Bay handlar det om mycket mer än så, och fisket får en central roll i ett spel med betydligt mer djup än de flesta andra spel med fokus på ämnet.

I spelets inledning får vi veta att Moonglow, en blygsam liten hamnstad (med tillhörande bukt) har ett massivt problem. Som en följd av en mystisk incident har staden sedan några år tillbaka långsamt råka avveckla sin största inkomstkälla, nämligen fisket. Då en nära anhörig till spelets huvudkaraktär försvann under samma händelse har depressionen kopplat ett grepp om denne och flera år förflutit. En dag vänder det, och tillsammans med byborna beslutar man nu att göra ett krafttag för det nedgångna samhället. För ens egen del innebär det att plocka ut trålaren ur förvaringen och ge sig ut på havet med spö, nät och hummertinor i högsta hugg. Moonglows rykte som fiskestad ska återupprättas, och jag står bakom rodret.

I kallare trakter gäller det att se upp för isbergen.

Det dröjer alltså inte särskilt länge innan jag står där med fiskespöt i nävarna och känner hur det drar i linan. Det finns flera olika sätt att gå tillväga för att få till en lyckad fångst och även om det är förhållandevis enkla upplägg för dessa aktiviteter blir de snabbt beroendeframkallande. Det finns nämligen en stor mängd olika fiskar och havslevande varelser att hitta, och det är inte helt lätt att få tag på alla. Byborna hjälper glatt till med lustiga små historier som inte bara ger fiskarna karaktär, utan ibland även ledtrådar om var i havet och under vilka förhållanden jag kan finna dem. Ibland krävs en viss sorts väder, rätt plats, specifika tider på dygnet och framförallt rätt verktyg för att de ens ska sticka upp en fena över vattenytan.

Varje fångsttillfälle är lite småspännande och det finns flera olika beslut att ta när jag återvänder med ett lass av fisk. Nya arter kan lämnas av hos det lokala akvariet, dels för att utöka dess mångfald, dels som en del av dess upprustning. Den utförliga informationen jag får från föreståndarinnan blir även den en motiverande faktor, och jag bevittnar ivrigt hur min guidebok fylls ut med både text och illustrationer. Fångstens kanske mest huvudsakliga användningsområde är dock som inkomstkälla, och då genom att jag gör smarriga maträtter som jag sedan kan sälja till byborna.

Man får vara rätt bra fumlig om till och med hackandet av grönsaker är ett pussel.

Det finns mängder av olika recept att jobba efter, men det är inte bara att välja bland dem hur som helst. Precis som i det verkliga livet har vissa av dem nämligen specifika ingredienser, och det krävs att jag låser upp dem innan jag ens kan försöka mig på att laga dem. Vissa rätter varierar dessutom i popularitet vid olika tillfällen, så det hjälper att hålla ett vaksamt öga på statistiken. Själva matlagandet är fördelat på olika moment där varje sådant representeras av ett litet minispel. Klarar jag alla momenten galant blir min rätt vällagad och ger mig erfarenhet som bland annat låter mig låsa upp nya recept. Efter ett tag blir det lite repetitivt att laga rätt efter rätt, men likväl är det tillfredsställande att se pengarna rulla in när jobbet är gjort.

Spelets narrativ drivs framåt av ett antal uppdrag vars fokus ligger på utforskande av bukten och havet runt omkring Moonglow Bay, men utöver dem finns det ett mer långtgående uppdrag som kretsar kring återuppbyggnaden av samhället. För att göra det donerar jag då och då pengar till att rusta upp olika byggnader och institutioner. Det är ett trevligt inslag vars resultat är ganska tillfredsställande, men nog går det lite väl långsamt mellan varven.

En fiskart som heter … Dave?

I sluttampen är det spelets känsla, visuella design och välpolerade helhetsintryck som sticker ut mest för mig. En enkel grafisk stil kombineras med stilrena illustrationer som förstärker viktiga moment, och allt ramas dessutom in av en stämningsfull ljudbild, komplett med trevlig musik, vind och ett brusande hav. Det är ett trevligt om än något enformigt äventyr vars upplevelse troligtvis kommer att gå hem extra väl hos de som gillar mysiga och lättsamma simulatorspel.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.