Recension: Sudden Strike 4 [PS4]

Efter att ha blivit övertygad om att konsolkontrollerna är dugliga verktyg för att bygga och styra samhällen i Aven Colony (8/10), kände jag att jag även borde ge strategiska strider en chans när Sudden Strike 4 hamnade på recensionsbordet. Spelserien har hittills varit exklusiv för PC, men i och med den fjärde delen, gör utvecklarstudion Kite Games ett försök att leverera realtidsstrategi till PlayStation-plattformen.

Spelseriens upplevelser kretsar kring de många konfrontationer som skedde under andra världskriget, och detta gäller även för del fyra. Jag presenteras tre olika scenarion där jag har möjlighet att spela igenom krigssituationer som stormakterna Ryssland, Tyskland men även de Allierade styrkorna.

Ett bra skydd till bakhållet är alltid bra. Synd på trähuset bara...

Ett bra skydd till bakhållet är alltid bra. Synd på trähuset bara…

I övningsscenariot flyter allt på väldigt väl och jag känner omedelbart att jag har ett bra grepp på styrning av trupper, kommandon och har ganska lätt för att skapa mig en överblick av situationerna. Omedelbart slås jag av hur vackert spelet är; trots att vyn jag spelar i är relativt utzoomad, njuter jag av detaljer i miljön såsom träd, buskar och byggnader. Jag njuter ännu mer när mina pansarvagnar tar emot kommando att avancera, och hänsynslöst plöjer igenom dessa träd och buskar på ett mycket verklighetstroget sätt.

För att välja de trupper som jag ska förflytta eller ge order, använder jag X-knappen och drar en av styrspakarna åt sidan. Då framträder en cirkel som växer ju större rörelser jag gör med styrspaken, tyvärr är dock mekaniken för grovhuggen och jag känner redan på de första banorna att jag har svårt att välja enheter med precision. Som tur är, kan jag tilldela valda grupper ett snabbkommando så att jag enkelt kan växla mellan dem med styrkorset.

Emellanåt vägrar dock spelet att låta mig flytta mina trupper, och verkar fastna i en evighetssnurra där soldaterna gör samma sak om och om igen. Detta händer mängder av gånger under flera av nivåerna, vilket tvingar mig att spara omgången, hoppa ut till huvudmenyn och ladda om min sparfil. Dessa intermittenta fel driver mig till vansinne när jag råkar ut för dem, och står faktiskt i vägen för mig att avsluta kampanjerna.

När ammunitionen tog slut, anföll Benke med det näst bästa; helljuset på lastbilen!

När ammunitionen tog slut, anföll Benke med det näst bästa; helljuset på lastbilen!

Djupet i Sudden Strike 4 kan jag dock inte klaga på då det erbjuder både gott om situationer för att utnyttja skydd i form av terräng och byggnader. Enheterna är också verklighetstrogna och jag måste tänka på fordonens skick, hur mycket bränsle de har kvar och självklart även ammunition. En del enheter har kanoner eller extra förnödenheter i släp och för att utnyttja dessa, behöver jag koppla bort släpet.

Till mitt förfogande har jag artilleri, fotsoldater, bärgningsbilar, pansar och mängder av annat som jag måste lära mig använda på rätt sätt. Samtidigt som jag försöker luska ut hur jag kan kombinera enheterna för att vara effektiv, måste jag även lära mig hur fiendens mönster ser ut och hur jag på bästa sätt ska möta dem.

Om spelmekaniken hade fungerat lika väl som i introduktionsuppdraget, hade detta varit en riktig höjdare med stort djup, bra grafik och genomtänkt upplägg. Nu trampar dock Kite Games på en landmina och behöver illa kvickt blåsa till reträtt för att återgå till högkvarteret och finslipa verktygen. I ett strategispel som krigar i realtid, krävs det att kontrollerna är välutvecklade och inte hindrar snabba manövrar – här bombar Sudden Strike 4 tyvärr rejält.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.