Recension: Solo: Islands of the Heart [PS4]

Detta gulliga pusselspel säger sig handla om kärlek och tvåsamhet och ska erbjuda en inre resa på hur du ser på dessa företeelser. Tyvärr tycker jag inte att spelet håller riktigt vad det lovar och komponenterna skär sig mer än de gifter sig.

Till en början tycker jag att spelet känns spännande och berättelsedelen är oväntat inkluderande med val som icke-binär tillhörighet och där du kan specificera vilket eller vilka kön du är intresserad av.

Tyvärr visar det sig ganska snabbt att de moraliska frågorna som exempelvis rör hur viktigt sex är för dig i ett förhållande, eller om familjen går före partnern, inte har någon som helst konsekvens i spelet. Den enda hjälp du får till självreflektion är frågorna och några enkla svarsalternativ.Jag hade gärna sett en förgrenad berättelse där dina svar hade påverkat följdfrågor eller någon egenskap på banorna, men som det är nu så betyder svaren ingenting för spelets vidkommande.

Öarna utgör färgglada och levande banor.

Pusseldelen känns kul, men det finns för få byggklossar. Ganska snabbt upptäcker jag mönster kring hur jag når höga höjder eller kan komma upp för lodräta väggar. Mönstren är repeterbara och förtar utmaningen. Det roligaste och klurigaste pusselmomentet är när jag ska bygga upp klossar som ger en specifik skugga och den delen känns även nyskapande och fräsch. 

Ett förhoppningsvis oplanerat svårighetsmoment är kameraplaceringen när du flyttar runt byggblock på avstånd. Det blir ett frustrationsmoment då kameran vanligtvis flyttar med den högra styrspaken, men den används också för att flytta block med den magiska staven. Detta innebär att när jag väl har lyft upp ett block, är kameravinkeln låst och jag måste lägga ifrån mig blocket för att kunna justera kameran och hitta den position jag egentligen vill ha blocket på.

Ta dig till fyrtornen för att aktivera pusseltotempålar. Självklart, eller hur?

Förutom pusslen och kärleksfrågorna finns det lite enkla samlarobjekt och sidouppdrag också. Det finns ett antal fantasifulla djur som vill bli matade med bananer, äpplen och ost och det finns campingplatser som ger dig brev och noter till sånger. Sångerna har mestadels en kosmetisk effekt, och Team Gotham missade verkligen chansen att lägga in en trofé vid namn Guitar Solo. Sidouppdragen att sammanföra två grishundar handlar ofta om lite större pusselprojekt och förhöjer min spelupplevelse, medan blomstervattning och fotograferingen av specifika föremål mest känns påklistrade.

Sammanfattningsvis bjuder Solo: Islands of the Heart på en blek upplevelse där spelets olika delar känns spretiga och lite billiga. Det finns så många bra berättelsedrivna pusselspel idag att detta förmodligen kommer att försvinna i mängden.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.