Recension: Snoopy’s Grand Adventure [PS4]

Lagom till julledigheten släpps Snobben lös på stora duken för första gången någonsin och Activision har låtit Behaviour Interactive utveckla spelet som obligatoriskt måste släppas i samband med en film. För att appellera till målgruppen och samtidigt ge en varm hänvisning till konsolspelens ursprung har studion valt att återspegla allas favorithund i en tvådimensionell variant med anor från förr.

Även om spelet släpps i närheten av den kommande filmen, vilken redan har visats i USA, har det absolut ingenting gemensamt med denna, något jag välkomnar. Jag tycker det är mycket bättre att utvecklarna får fria händer, lämnar berättelsen någorlunda öppen och sedan fokuserar helt på sina egna idéer. 

I fallet med Snoopy’s Grand Adventure, kretsar den tunna berättelsen kring att Snobbens människovänner leker kurragömma med honom. Gullan, Leonard och de andra kompisarna gömmer sig i slutet av varje värld där jag måste vägleda min nyfikna beagle genom ett antal delnivåer innan jag når en boss som måste besegras. Varje värld är kraftigt inspirerad av karaktären som finns i slutet; Leonards värld bjuder till exempel på mängder av referenser till musik och Beethoven såklart.

Grafiken är mycket trevlig och växlar mellan till synes påkostade, animerade filmsekvenser och stilren nivådesign som ser ut som om den hämtats från en serietidning. I de senare världarna där svårighetsgraden ökas genom att mängden fiender mångdubblas, hackar och stapplar däremot grafikmotorn ganska rejält emellanåt. I ett spel där grafiken är så pass simpel måste detta bero på att portningen inte har optimerats till PlayStation 4, något som jag tycker är i det närmaste oförlåtligt.

Vad vore ett Snobben-spel utan ett rejält kindslick?

Spelets målgrupp är barn från tre år och uppåt och även om jag har svårt att se en fyraåring bemästra spelet till fullo, misstänker jag att de lite äldre barnen kommer att ha en trevlig stund. Nu är detta inte ett mästerverk som kommer att sysselsätta de unga PlayStation-fantasterna längre än några timmar men korta spel har ju definitivt sin charm också.

Föräldrar är välkomna att deltaga i spelet också, antingen där Snobben kontrolleras eller i gestalt av Woodstock som kan påverka miljön eller hämta jordnötter som är svåra att nå. Efter att ha provat flerspelarläget som erbjuds, upptäcker jag tillsammans med min nioåring att det dock är mycket roligare att spela varannan nivå istället för att spela tillsammans.

Självklart bjuder spelet både på luftstrider och även Snobbens ultimata nemesis!

Snobben som jag kontrollerar till en början har ett väldigt begränsat register över färdigheter. Han hoppar när jag trycker på X och kan sväva om jag håller in samma knapp, men så småningom hittar jag dock lite nya dräkter som gör att beagle-beteendet förändras. Scoutdräkten öppnar upp möjligheten att klättra på stängsel och växtlighet, Sherlock Holmes-utstyrseln ger mig ett sätt att leta hemliga passager och astronautdräkten gör att Snobben hoppar riktigt högt (och ser cool ut).

Trots sin korta speltid, bjuder Snoopy’s Grand Adventure på en hel del glädje genom de tre kvällar jag tillbringar med spelet. Det är ett lättspelat äventyr som är färgglatt och lagom utmanande samtidigt som det bjuder på en avkopplande känsla. Att det slänger troféer efter mig som om jorden skulle gå under i morgon hjälper ju en del det med.