Recension: Serial Cleaner [PS4]

Pusselspel kan verkligen komma i många former, vilket demonstrerades av det extremt våldsamma actionspelet Hotline Miami. Grundkonceptet må vara att ha ihjäl alla fiender på en nivå, men för att lyckas måste du se alla mönster och lösa kombinationen av motståndare du ställs inför.

Serial Cleaner använder också detta koncept, fast tvärt om. Istället för att avverka alla fiender på en nivå ska du istället se till att röja undan alla bevis på en brottsplats. En brottsplats som patrulleras av många poliser.

Berättelsen utspelar sig under 70-talet, och detta befästs snabbt med rejäla mustascher och härlig funk- och rockmusik. Du iklär dig rollen som en städare som delar boende med sin mor, och för att hålla ditt spelberoende flytande tar du dig an uppdrag från alla som är villiga att betala. Alla uppdrag inleds med ett telefonsamtal i hemmet där du får reda på grunderna om vad som behöver göras. Som om kopplingarna till Hotline Miami inte var stora nog.

Väl ute på brottsplatserna gäller det att navigera mellan de patrullerande poliserna för att inkassera mordoffren, vapen och annat bevismaterial, och i många fall även städa upp blodet. Detta innebär att du får studera vakternas rörelsemönster och lägga upp en plan för hur du ska kunna röra dig genom nivån utan att bli påkommen.

Efter många timmars kämpande fick jag erkänna att dammsugaren inte fungerade på lik.

Fiendernas synfält visualiseras med hjälp av en färgad kon, vilket är väldigt hjälpsamt för att luska ut om du är säker i ditt gömställe. Skulle du bli påkommen räcker det med en snabb smäll med batongen för att tvinga dig att starta om nivån, men spelet är också ganska förlåtande med vissa bitar. Även om du skulle vara jagad av en fiende som kan se dig kan du dyka in i ett gömställe för att tappa bort honom helt.

Varje gång du startar om nivån kommer dessutom alla element flyttas runt en aning. Det betyder att det inte kommer att finnas ett universalsätt att klara alla nivåer, utan det krävs en del improvisation beroende på var kroppar och bevismaterial hamnar någonstans. Det innebär även att vissa kombinationer blir enklare att lösa än andra, vilket är lite tråkigt. Det känns inte lika tillfredsställande att klara en nivå bara för att jag fick tur med lotteriet.

Styrningen känns ypperlig, vilket är ett krav för ett spel som har så pass högt tempo som Serial Cleaner. Det må vara långsamt när du försöker komma på en plan, men när den väl träder i kraft händer allting blixtsnabbt. Du måste i synnerhet ha stenkoll på var dina gömställen är om du skulle råka hamna i en av vakternas blickfång, så att du alltid har en plan för reträtt.

Jag tror inte att ”Han halkade och slog sig.” kommer att räcka som försvar.

Berättelsen är sparsam men fyller helt klart sin funktion när vår protagonist hamnar djupare och djupare i klienternas klor. Det sprids också ut en del historiska referenser för att ge ett sammanhang till vad som händer i omvärlden under tiden, vilket är en ganska trevlig detalj. Stämningen är överlag riktigt härlig, med allt från den spartanska grafiska stilen till den typiska 70-tals miljön.

Spelet tappar dock lite av charmen efter ett tag, när uppdragen börjar kännas enformiga. Det finns absolut omväxling i hur nivåerna är upplagda, men det införs inte tillräckligt många nya element för att hålla det fräscht. Det är synd, för det finns en riktigt bra kärna att bygga på.

Det är i slutänden ändå ett kul spel att sysselsätta sig med i kortare spelsessioner. Det finns några riktiga tankenötter som utmanar spelaren på både problemlösning och förmåga att improvisera och reagera, och det är helt klart värt att kika närmare på.

Kommentera