Recension: Ratchet & Clank: Into the Nexus [PS3]

Jag har alltid gillat Ratchet & Clank. Ända sedan vårt första äventyr ihop på PS2 någon gång under 2002 har jag stormtrivts tillsammans med denne hjältemodige hårboll till hobbymekaniker och hans naive robotvän med världens härligaste skratt. Antihjälten Captain Quark som med sin enormt breda haka och överdrivet superhjältiga röst ständigt råkar förstöra för dem är dessutom hur charmig, menlös och underhållande som helst.

Bortsett från några snedsteg de senaste åren där dessa bekantskaper fokuserat lite väl mycket på flerspelarlägen och arenastrider har Ratchet & Clank-serien alltid handlat om klockren tredjepersonsaction blandat med Pixar-osande humor. Ratchet & Clank: Nexus tar oss tillbaka till dessa rötter och bjuder på alldeles lagom simpelt plattformshoppande, lättsam pussellösning samt en lika stor och fantasifull arsenal med heltokiga vapen som vanligt.

Men det känns att mina udda vänner börjar bli gamla. Om jag bara kisar lite med ögonen är jag övertygad om att jag kan se lite rost på Clank när han vilar på Ratchets trötta rygg likt en sliten gammal ryggsäck. Efter att nyligen ha spelat om de högupplösta versionerna av originalspelen från början av 2000-talet känns det väldigt tråkigt när jag upptäcker att radarparets sista stora äventyr till den nuvarande konsolgenerationen följer exakt samma mall som ett av de första PS2-spelen skapade för elva år sedan.

Mardrömslådan

Trots denna upprepning är Nexus inte vare sig tråkigt eller enformigt, men det blir heller aldrig riktigt storslaget eller imponerande. Jag tycker fortfarande att det är kul att samla bultar och raritanium för att uppgradera mina vapen. Det är kul att skrämma vettet ur fienderna med mitt spöket-i-lådan-vapen som frammanar skrämmande halloweenmonster som stjäl uslingarnas uppmärksamhet. Och precis som det var lustigt att förvandla skurkar till gulliga kycklingar i originalspelet är det minst lika humoristiskt att frysa ner dem till harmlösa snögubbar med min nya vinteriserare – alltsammans medan vapnet spelar bjällerklang i bakgrunden och min drönarbetjänt Mama Zurkon fäller iskalla (där fick du allt till det! /reds.anm.) kommentarer.

Jag uppskattar också de nya pusselmomenten där du ska manövrera Clank i ett tvådimensionellt plattformsminispel genom att manipulera gravitationen i fyra olika riktningar, ungefär som i indiepärlan VVVVVV.

Vinteriseraren

Ratchet & Clank: Nexus känns lite som en komprimerad ”Best of”-samling som inte bjuder på särskilt mycket nytt, men som på något sätt ändå håller hela vägen. Det är långt ifrån någon storslagen avslutning för hjältarnas PS3-tid, utan känns snarare som en kort mellandel för att bygga upp stämningen inför nästa generations Ratchet. Tills dess bjuder spelet på ett ganska lättsamt men ändå underhållande äventyr för hela familjen, ett som går att plocka upp och lägga ifrån sig när som helst under de sju mysiga timmar som resan varar.

Kommentera