Recension: Old Time Hockey [PS4]

Är du 70-talsnostalgiker? Tycker du att ett rejält rallarslagsmål på is är det bästa som finns? Har du inga krav på att ett hockeyspel faktiskt ska innehålla bra hockey? Har du alltid tyckt att sportspel ska kunna spelas med en hand? Då är Old Time Hockey spelet för dig!

Det här spelet är utmärkt för människor som njuter av saker ironiskt och/eller helst spelar tv-spel i grupp mer eller mindre alkoholpåverkade. Spelet är betydligt sämre än sin storebror NHL 17 i allt utom ett avseende; det har ett bättre soundtrack.

Styrningen, grafiken, kommentatorerna, spelfysiken, licenserna, spellägen och valmöjligheterna är nämligen undermåliga. EA Sports passerade det här spelets tekniska och grafiska nivå för sisådär 15 år sedan. Vilket spelet verkar helt nöjt med. För här ska inte spelas hockey. Här ska slåss.

Kramkalas!

Ideologin kommer från Paul Newman-filmen Slagskott (Slap Shot) med samma namn som i sin tur drog sin inspiration från verklighetens galenpannor Charlestown Chiefs. Kan man inte spela hockey, är det bara att slåss, spela fult och tackla sönder motståndet. Det gör inget om du bara kan åka på lädret, så länge du inte har några problem med att slå folk i bakhuvudet med klubban i vildsint tvåhandsfattning.

Nu har ni förmodligen förstått att jag inte har mycket övers till för Old Time Hockey. Mitt största problem är att den Vancouver-baserade studion V7 inte tycker att idrotten hockey är värt att göra ett bra arkadspel kring, utan nöjer sig med att gotta sig i historielös våldsnostalgi. Ironin i att spelets interna liga kallas Bush League (engelska för låg standard, inte tillräckligt bra eller helt enkelt klasslöst) är sorgligt nog det mest underhållande med det här projektet.

En remake från 2002? Nej, det här spelet släpptes 2017

Utvecklaren vill absolut inte konkurrera med EAs hockeysimulator. De vill skapa en arkadupplevelse och hänvisar i pressmeddelanden till klassikern NHL 94. Problemet är bara att produkten de skapat är ett dåligt arkadspel där speltempot är hopplöst långsamt, fysikmotorn spattig och kontrollen är oprecis. Det enda sättet att njuta av spelet är att göra det i en situation där själva spelandet är sekundärt. Tänk för- och efterfester där deltagarnas hockeyintresse är irrelevant.

Kontrollinställningen “Beer Mode” är ett perfekt uttryck för detta. Det går att kontrollera spelet med en hand så att den andra kan användas för att konsumera valfri mat/dryck eller för att fysiskt förhindra ditt soffmotstånd att framgångsrikt göra mål. Det går inte heller att öva upp sina färdigheter för att dominera festen då Old Time Hockey har lagt alla sina ägg i “kul med kompisar”-korgen. Manövrar som kan klassas som komplicerade är relativt meningslösa då spelet inte är byggt för finesser.

Det sista målet i egen kasse är att spelet inte ens lyckas att få slagsmålen underhållande. Denna hockeytitel bjuder på den segaste digitala knogdans jag upplevt på mycket länge. Lite blod och kaxiga ”målgester” efter att ha besegrat sin motståndare hjälper föga. Möjligheten att fortsätta misshandeln av den förlorande parten är känns mest bara osmakligt.

Old Time Hockey faller mellan stolarna och där får det gärna stanna. NHL17 behöver definitivt utmanare, men när de håller så här låg klass behöver de inte ens snöra på sig skridskorna.

Kommentera