Recension: Nidhogg 2 [PS4]

Den lilla utvecklaren Messhof släppte fäktningsspelet Nidhogg (7/10) till PlayStation 4 och PlayStation Vita 2014, runt ett år efter att spelet funnits på PC. Nu har de slipat svärden åter igen för att låta spelare fäkta för sina liv i denna galna uppföljare.

När jag hoppar in i en match förstår jag omedelbart vad som ska göras. Jag ska försöka ta mig till slutdestinationen i den riktning min färgglada lergubbe tittar åt, och hacka ihjäl de hårt kämpande motståndarna i min väg. När väl banans mål är nått efter blodiga strider blir jag ironiskt nog uppäten av en jättelik, luden ringmask vid namn Níðhöggr innan nästa lustiga nivå påbörjas.

Vid mitt första intryck påminner Nidhogg 2 starkt om det våldsamma Barbarian till Commodore 64 eftersom det också handlade om svärdviftande män med dödslängtan, men den svarta humorn får mig att tänka på roliga tv-serier i stil med Rick & Morty och dess absurda toaletthumor. Det överdrivna våldet är riktigt roligt och jag skrattar en hel del när en rosafärgad gubbes inälvor stänker över hela golvet han står på.

Det första spelet använde sig av enkla pixlar, men nu har det visuella förbättrats med livfull grafik och starka färger. Om jag tar mig tid att beskåda de vackra detaljerna i förgrund och bakgrund brukar jag dock bli dödad av en värja eller en kastad kniv i ansiktet. Musiken är stämningsfull och passar utmärkt för det kaos jag befinner mig i.

Efter striden kan jag gå in i monstrets gap och vandra igenom dess matsmältningssystem. Ja, även ut via den naturliga vägen.

Alla strider handlar om snabba reaktioner, tajmade pareringar och taktik där minsta feldrag kan leda till en omedelbar död. Jag kan plocka upp en framliden kämpes vapen för att försvara mig mot nästa tappre motståndare. Ibland får jag till ett bra flyt och lyckas marschera långt framåt, men innan jag vet ordet av, hamnar jag i en svacka och fienden tar snabbt igen det avstånd han förlorat, vilket får mig att svära en del i frustration.

Det finns tio fantasifulla banor där jag bland annat kan besöka ett område med rosa moln, ett matsmältningssystem och ett disco. I arkadläget får jag kämpa mot datorstyrda spelare och dessa ger mig ett rejält motstånd, särskilt i de sista nivåerna.

För en perfekt fredagskväll med bekanta kan vi att spela mot varandra lokalt eller i en turnering. Jag har också möjligheten att spela mot andra spelare online, dock kunde jag inte hitta en enda motståndare inför denna recension och därför gick den möjligheten förlorad.

Han är bakom mig, eller hur?

Nidhogg 2 är otroligt roligt och jag blir lätt underhållen av den banala dragkampen tillsammans med de spännande duellerna. Messhof har utökat antalet banor denna gång och den förbättrade grafiken ger en snyggare och mer makaber stil rakt igenom.Spelet lider dock av att det har för få spellägen att välja mellan och oavsett hur underhållande upplägget är, blir det till slut för enkelspårigt.

Nidhogg 2 bjuder på ett stridssystem som är lika enkelt som det är genialt; där allt handlar om koordination och snabba reflexer. Om du har barnslig humor och föredrar spel där inspirerande berättelser inte har någon betydelse alls, kan jag definitivt rekommendera denna titel, gärna tillsammans med några vänner.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.