Recension: Mortal Kombat 11 [PS4]

Mortal Kombat. Jag ska vara helt ärlig, det var många år sedan jag senast bekantade mig med denna slafsigaste av spelserier så intensivt som nu. Men det är med en nyfiken inställning jag åter ger mig in i den. Det är lite som att hitta en gammal skokartong med sina favoritactionfigurer från barndomen. De är häftiga och färgglada, lite klyschiga i sin design men ändå så intressanta och inbjudande på något vis.

Som titeln avslöjar är spelet nummer elva i huvudserien och därmed även uppföljare till det populära Mortal Kombat X som släpptes 2015. Det första som slår mig när jag startar spelet är hur många olika spellägen som finns. Min skicklighet inom slagsmålsgenren är väldigt blygsam så istället för att bli allmänt förnedrad i de olika onlinelägena beslutar jag mig för att värma upp genom träningsläget, tätt följt av några matcher i kampanjen.

Kampanjen visar sig vara ett bra sätt att åter bekanta mig med de ärrade slagskämparna från tidigare spel. När jag slåss från kapitel till kapitel imponeras jag över hur långt berättandeformen har kommit i den här sortens spel. Handlingen hakar på händelserna i Mortal Kombat X och låter oss följa två fraktioner som gör allt för att förinta varandra.

Vid rodret finner vi på den onda sidan tidsgudinnan Kronika, vars slutgiltiga mål är att åka tillbaka till tidernas begynnelse för att hindra den goda sidan från att uppstå. Allt eftersom handlingen vecklar ut sig får jag prova på de olika karaktärerna medan de ska göra livet surt för varandra.

Kronikas inblandning i tidsaspekten gör att det uppstår intressanta situationer där en karaktär helt plötsligt kan möta en äldre, yngre, god eller ond kopia av sig själv. Ett snyggt sätt att väva in något annorlunda samtidigt som man diskret ökar antalet matchningar som en karaktär kan möta.

Kano gånger två.

Striderna i spelet flyter på häpnadsväckande väl och den polerade grafiken gör att det hela känns som en blodig dansuppvisning. Videosekvenserna som knyter ihop handlingen mellan slagsmålen gör detta på ett nästan omärkbart sätt vilket gör att allt hänger ihop riktigt bra. Även ljuddesignen har bearbetats med noggrann hänsyn och bidrar mycket till helhetskänslan. Jag kan inte låta bli att le för mig själv varje gång jag får höra ljudet av Jades metallstav som avger ett högt vibrerande ”KLONG!” varje gång jag får in en ordentlig träff på någon.

Ovan nämnda detaljer i kombination med de närgångna slow motion-sekvenser som inträffar ibland, gör att jag verkligen känner varje gång jag får in en attack. Utöver de klassiska fatality-attackerna som kan avsluta en match går det även att utföra ”fatal blow” vid ett tillfälle under matchen om din karaktär är nere på låg hälsa. Det är en extra stark attack som utöver att den gör mycket skada även bjuder på en liten blodig och förnedrande filmsekvens.

Även de vanliga attackerna och rörelsemönstren går att påverka genom att tajma slag rätt, blockera motståndarens slag i sista sekunden eller att använda sig av bakgrundsmiljöerna – finns det något lustigare än när en intet ont anande åskådare kastas på motståndaren?

En sak jag upplever som lite problematiskt med spelet är svårigheten att få in rätt attackkombinationer. Jag upplever det som att det krävs en nästan vansinnig precision i knapptryckandet och rörelserna med spaken eller styrkorset. Det är dock ett mindre problem då jag ändå gillar idén att det ska krävas ihärdigt spelande för att verkligen lära sig att nyttja de där riktigt häftiga attackerna. Wax on Wax off, som man säger.

Den goda sidan har stormöte

Efter att jag har kämpat mig igenom den några timmar långa kampanjen vågar jag ge mig på de andra spellägena. Det finns ett flertal olika onlinelägen att ta sig an, men det som roar mig mest är ett som har herre på täppan-upplägg. Där gäller det att vinna sina strider för att hamna högst upp på stegen. Vinner jag flera matcher får jag stanna kvar och skina i rampljuset, men får jag stryk åker jag ned på bottnen och motståndaren tar min plats. Det är ett läge som väcker tävlingsmänniskan i mig och kan ge timmar av underhållning.

Som slutsats kan jag med säkerhet säga att Mortal Kombat 11 är ett välgjort spel, och det märks att NetherRealm Studios har lagt ner hjärta och själ i det. För mig innebar det ett kärt återseende som har väckt ett nytt intresse i serien och dessutom kommer att bli ett givet inslag under många kompishäng här hemma ett bra tag framöver. Det är ett spel jag varmt kan rekommendera för dig som gillar intensiva och flexibla strider, välpolerade miljöer och har en mage av stål.        

2 kommentarer
  1. Krax
    • Jonny Lindmark Jonny Lindmark

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.