Recension: LEGO Worlds [PS4]

Historien har berättats ett otal gånger tidigare; en tolkning av ett original blir bättre än sin föregångare, vilket får till följd att en ny version av originalet skapas. Sällan blir resultatet lysande, då det oftast är igenkänningsfaktorn och nostalgin som föder de starkaste känslorna i oss, och inte samma äventyr en gång till i en modern tolkning.

Samma problem står LEGO Worlds inför, redan från första början; hur kan LEGO-äventyren som så kraftfullt återberättats i Minecraft, bli relevanta igen men med byggstenarna från originalet? Svaret på frågan är ganska enkel; det går helt enkelt inte.

Denna LEGO-titel skiljer sig kraftigt från tidigare spel från Traveller’s Tales. Borta är det höga tempot, den sköna tolkningen av inspirationskällorna och de korta, men intensiva nivåerna. Istället bjuds mängder av unika, slumpmässigt genererade världar av öppen karaktär, där kampen efter guldklossar är det absolut största målet.

För att erhålla dessa åtråvärda bitar, krävs det att jag antingen hjälper invånarna i världen med specifika uppgifter, jagar busiga varelser eller räddar karaktärer i nöd. På pappret låter detta först som en genialisk idé, och perfekt för spelaren som vill sätta sig ned och planlöst spela en halvtimme eller en timme.

Sugen på lite racing med sladdrig styrning?

Sugen på lite racing med sladdrig styrning?

Problemet är att det mesta, inklusive världar och uppdrag, genereras av en spelalgoritm vid tillfället då jag väljer en ny värld. Slumpen innebär visserligen att jag får möjlighet att stöta på rejält knasiga världar som blandar ökenlandskap med isvärldar och städer gjorda av godis, men lika ofta bjuds jag på felplacerade föremål och uppdrag som verkar omöjliga att slutföra.

Lyckligtvis erhåller min karaktär mängder av verktyg för att påverka världarna, något som ska visa sig mer praktiskt än kul. I de fall då en skattkista av misstag placerats i taket eller inbäddad i miljön är det enkelt att ta fram mitt verktyg för att förändra terrängen och sedan ta bort de delar som stör. Efter en kortare spelsession har min hjälte alla verktyg som kan tänkas behövas; från kamera till verktyg för att fritt bygga med enskilda LEGO-bitar.

Designen på uppdragen är i bästa fall torftig och oinspirerad, och i de värsta fall onödigt komplicerade och tidskrävande. I ett uppdrag behöver jag hjälpa en bonde att samla ihop sitt boskap, vilket självklart befinner sig spridda över planeten. Hälften av djuren lyckas jag förflytta utan problem, men under den senare halvan krävs det att jag ger dem gåvor för att de ska följa mig. Efter febrilt sökande i världen inser jag bistert att jag behöver söka upp en annan planet för att köpa de saker som krävs.

Eftersom det är väldigt enkelt att hoppa i sitt rymdskepp och generera en ny planet faller konceptet kring öppna världar ihop som ett korthus. Jag tillbringar långa sessioner med att försöka skapa en värld som faller mig i smaken, tid som jag istället borde ha kunnat använda för att utforska intressanta miljöer.

Den stora nyheten i LEGO Worlds är såklart läget för att skapa och bygga, vilket i teorin låter helt fantastiskt. Vem skulle inte vilja tillbringa tid i en värld full av LEGO, där det går att bygga helt fritt utan att behöva städa efter sig? Återigen misslyckas tyvärr utvecklaren med att implementera en god idé på ett sätt som fungerar och är roligt.

Bob suckade. Från stadsgränsen såg allt likadant ut. Vart tog draken vägen?

Bob suckade. Från stadsgränsen såg allt likadant ut. Vart tog draken vägen?

Det finns två lägen för att bygga där det ena handlar om att kopiera befintliga verk, för att snabbt och smidigt kunna klistra in dem i världen. Detta fungerar bra om du är ute efter att skapa stora städer eller andra magnifika verk att snubbla omkring i, men tillfredsställer knappast längtan efter att bygga i mig.

Det andra läget är på mikroskopisk LEGO-nivå där jag faktiskt får möjligheten att placera ut kloss efter kloss, för att med stor precision skapa storverk. Problemet med detta läge är att kontrollerna inte alls är skapta för den mängd finjustering som krävs. Storslagna planer på att bygga ett episkt slott eller en magnifik staty slutar väldigt ofta mindre än halvfärdiga, eller med att jag vänder ryggen åt dem och lämnar världen av ren frustration.

Projektet verkade mycket lovande när jag såg det för första gången och blandningen av klossäventyr med ett byggläge liknande Minecraft, gjorde mig alldeles nipprig av längtan. Det tog dock inte många timmar innan jag lade tillbaks alla virtuella klossar i lådan, stängde locket och letade upp en riktig LEGO-byggsats istället.

Trots mina negativa upplevelser med spelet, kan jag rekommendera det till barnfamiljer med ett brinnande intresse för LEGO. Med sitt låga pris, kan titeln ändå erbjuda timmar av glädje om du spelar det tillsammans med dina barn. Kanske hittar du äventyr som jag inte snubblat över?

Kommentera