Recension: Hakuoki: Kyoto Winds [Vita]

Jag tillhör den typ av spelare som har lite svårt för att bara sitta och ta emot upplevelser utan att aktivt göra någonting. Vid ett flertal tillfällen har jag försökt ge visuella romaner en chans, utan någon större framgång.

När Idea Factory berättade att Hakuoki: Kyoto Winds skulle släppas till PlayStation Vita här i Europa, blev jag dock fast besluten att ge genren en sista chans. Jag har själv vandrat på den gamla huvudstaden Kyotos gator, besökt tempel och njutit av natur runt samhället och därför såg jag fram emot detta äventyr med stor aptit. Efter tusentals tryckningar på X-knappen, kan jag nu villigt erkänna att jag förstår tjusningen med denna typ av spel.

Huvudkaraktären Chizuru Yukimura söker febrilt efter sin far, som har uppfunnit ett elixir som gör att den som dricker av det blir övermänskligt snabb och stark. Fadern brukar med jämna mellanrum skicka brev till sin dotter men plötsligt slutar korrespondensen abrupt och Chizuru anar det värsta. Hon sätter kurs mot Kyoto för att leta efter honom, men blir snart varse om hur farligt livet ter sig på bakgatorna.

Det finns plats för passion, även under den omvälvande Edo-eran

Det finns plats för passion, även under den omvälvande Edo-eran

Ganska snart i berättelsen hamnar hon i en dödligt farlig situation men räddas av några kaptener ur det ökända medborgargardet Shinsengumi. Snabbt förstår kaptenerna vems dotter de har räddat och för att skydda henne från allehanda faror, inklusive soldater i den egna gruppen, får hon klä ut sig till en man.

Under tiden då sökandet efter fadern pågår, blir Chizuru mer och mer familjär med individerna i Shinsengumi, och jag anar emellanåt en del långa, längtansfulla blickar från några av kaptenerna. Berättelsen sträcker sig över en del väldigt viktiga händelser i Japans historia under Edo-eran men de överskuggas tyvärr en del av den tappra gruppens öde.

Om du skulle råka vara påläst i japansk historia, känner du säkert till att den stridande gruppen som vår hjältinna lever tillsammans med egentligen inte är speciellt mycket till hjältar. Den återberättade verkligheten visar upp en betydligt råare och mer anarkistisk bild av Shinsengumi där de är ännu lägre stående än ronin; samurajerna som saknar en shogun.

Spelet är dock baserat på anime-serien Hakuoki, snarare än verklig historia, och bjuder därför på en skönmålad bild av individerna. I de flesta dialoger möts jag av vackra, pålitliga och mycket sympatiska krigare, vilket gör livet enkelt när det kommer till vardagssysslorna. Chizuru hjälper till både på slagfältet och på hemmaplan med allt som hon klarar av; det är uppenbart att hon inte bara trivs med livet tillsammans med gruppen, utan även dras till krigarna.

Svärdet är draget. Chizuru är säker, eller...?

Svärdet är draget. Chizuru är säker, eller…?

När berättelsen kommer till sitt slut känner jag mig, trots intriger och tillfredsställande slut, en aning förvånad. Historien skulle enligt utsago innehålla möjligheter att bilda romantiska förhållanden med krigarna och detta har jag inte sett spår av över huvud taget. Visst har jag lagt märke till att en del handlingar påverkar mina hjältar positivt, men någon romans har jag aldrig upplevt.

Det är inte förrän jag börjar spela om spelet på nytt som jag märker att jag får möjligheten att vidga min hjältinnas vyer. Trots att jag slukat mängder av text, njutit av välspelade dialoger på japanska och tryckt på X tills tummen domnat, förstår jag först nu att äventyret precis har börjat.

Om du är intresserad av japansk historia och inte har något emot att konsumera en speltitel genom att läsa text och erbjudas vackra bilder, är detta ett givet köp. Till och med jag som aldrig avslutat en visuell roman tidigare, känner mig lockad att hoppa tillbaka in i berättelsen och utforska mer av historien.

Kommentera