Recension: Erica [PS4]

Den interaktiva filmen är ett medium som har kommit och gått genom åren men aldrig riktigt stannat längre stunder. Viljan att kombinera film med spel har varit stor och försöken har flera gånger fått både filmentusiaster och spelintresserade att höja på ögonbrynen. Ett av de tidigare och mest kända exemplen är troligtvis arkadspelet Dragon’s Lair från 1983, men så sent som i slutet av 2018 fick streamingtjänsten Netflix stor uppmärksamhet för sin interaktiva film Black Mirror: Bandersnatch som nådde ut till en bred publik.

Erica är studion Flavourworks tolkning av genren och presenteras likt Bandersnatch som en interaktiv thriller. I filmen följer man tonårstjejen Erica Mason vars far blev mördad under mystiska omständigheter under hennes barndom. Plötsligt börjar personer med kopplingar till fadern att mördas vilket får till följd att Erica för sin egen säkerhet förflyttas till vårdanläggningen Delphi House där hennes far jobbade när han levde. Här tätnar mystiken och filmen tar fart på allvar.

Som betraktare, får du under filmens gång hela tiden vara med och ta beslut och utföra saker för att driva handlingen framåt. Det kan vara allt från att välja vad Erica ska säga eller hur hon ska reagera under vissa situationer till att göra mer fysiska saker som att öppna dörrar, flytta saker eller välja mellan olika föremål. Det är framförallt dialogvalen som får större effekter medan de fysiska handlingarna mest är till för att skapa stämning och en känsla av deltagande.

Det hela är väl utfört och skiftningarna mellan filmmomenten och de interaktiva momenten sker så gott som sömlöst. Det går att utföra de interaktiva momenten via en speciell app eller med pekplattan på DualShock 4 om du föredrar det. Jag valde att huvudsakligen utföra dem med appen, vilket funkade väldigt bra.

Något som dock gjorde mig undrande var bristen på lite mer avancerade interaktioner. Att dra ut lådor och gnugga bort imma från fönster är effektfullt men inte särskilt svårt att utföra. Handlingen lägger upp en perfekt miljö för pussellösande och det hade varit väldigt givande om jag som spelare hade fått lite mer att jobba med under filmens gång. Jag kan tänka mig att utvecklaren har valt bort sådana moment för att de inte ville bromsa ner filmens tempo, men i rätt form och lagom svårighetsgrad hade det nog varit ett positivt inslag i mitt tycke.

Dialogen i spelet är välskriven och jag uppskattar att det ofta finns ett relativt stort antal alternativ att välja mellan. Det är även upplagt så att tiden man har att göra ett val på är begränsad, vilket bidrar med ett litet stressmoment som troligtvis ska spegla Ericas stress i de olika situationerna. Kanske hade tidsaspekten även varit ett bra upplägg för eventuella pusselinslag? De olika dialogvalen leder som tidigare nämnt till att handlingen utvecklas på olika vis. Detta ger därför filmen ett ganska stort omspelningsvärde, något som behövs eftersom äventyret inte är särskilt långt.

Att sätta ett omdöme på den här sortens upplevelse är svårt eftersom det balanserar på en fin linje mellan kategorierna film och spel. Som film är Erica inte särskilt djup. Inte för att det saknas djup i handlingen och dialogen utan mer för att karaktärer och miljön inte riktigt får utrymme att utvecklas så mycket som jag kanske hade önskat.

Som spel är det också lite tunt med innehåll eftersom det mest är enkla handlingar och basala funktioner som behöver utföras. Jag ska inte sticka under stol med att Erica är ett välputsat verk med bra skådespeleri och välslipade funktioner. Om du känner att du kan vara utan ett speltekniskt djup så kan du lägga till ett poäng på mitt betyg. Hade de interaktiva inslagen utvecklats lite, hade det hela blivit mycket mer intressant och även tilltalat mig mer.