Recension: Coffin Dodgers [PS4]

Varje gång det släpps ett nytt kartracing-spel på marknaden blir jag försiktigt nyfiken. Jag har haft mycket glädje av de flesta utgåvorna där en viss rörmokare spelar huvudrollen men har även tillbringat många timmar tillsammans med SEGAs hjältar i Sonic & Sega All-Stars Racing.

När möjligheten kom att recensera ett nytt spel i genren, tvekade jag därför inte. Coffin Dodgers har dessutom ett alldeles unikt sätt att presentera sig; istället för hjältar i gokarts, spelar jag åldringar i Permobil-fordon.

Det första som utlöser varningsklockor när jag startar spelet är hur grafiken fullständigt osar mobilspel. Karaktärerna är väldigt simpla i sin grafiska utformning och det är något som genomsyrar hela spelupplevelsen. Musiken och ljudeffekterna håller också de en ganska låg standard men jag låter inte det stoppa mig – det viktigaste i ett sådant här racingspel är ju fartkänsla, vapen och möjligheten att kana runt med bredställ.

Jag väljer en åldring som jag vill ska sitta bakom ratten på vrålåket och sedan bär det av i en tävling med livet som insats. Spelet är uppdelat i ett fåtal nivåer där två av mina motståndare mister livet en efter en, för att bli återupplivade som zombier av huvudmotståndaren i spelet: liemannen.

Jag lär mig snabbt att navigera genom de olika stadsdelarna, styrningen känns en smula överdrivet enkel där jag knappt behöver använda bromsen över huvud taget. Faktum är att jag redan efter första nivåerna inte längre känner mig utmanad alls längre, spelet blir alldeles för enkelt och det enda som ökar utmaningen är att motståndarnas fordon blir snabbare.

Pensionärer, explosioner och landsbygd - bättre blir det inte!

Pensionärer, explosioner och landsbygd – bättre blir det inte!

För att kompensera min underlägsenhet, kan jag uppgradera olika delar av mitt fordon; bättre motor ger högre topphastighet, bättre växellåda ökar accelerationen. Det finns några andra delar att uppgradera också men dessa två räcker gott och väl för att övervinna allt motstånd i spelet med enkelhet.

Efter bara en eller två timmar är jag klar med berättelseläget i spelet och efter det återstår de vanliga lägena med tävlingar på en enskild bana, flerspelarläge och ett fåtal utmaningar. Tyvärr är de inte speciellt intressanta och lockar inte alls på samma sätt som till exempel extrautmaningarna i Sonic & Sega All-Stars Racing.

För troféjägaren är dock Coffin Dodgers en guldgruva då det i princip endast kräver två genomspelningar och sedan lite återbesök på enskilda nivåer innan platinumtrofén serveras. Letar du efter ett trevligt gokart-spel med häftiga vapen och inspirerande nivådesign, då har du tyvärr tittat åt fel håll eftersom varianten med åldringar inte bjuder på något av detta.

Engelska utvecklarstudion Milky Tea Studios försökte så gott de kunde, men tyvärr fick de inte ens till ett bredställ i sin pensionärsracer. Du läste rätt, det går inte att sladda i spelet!

Kommentera