Mina första timmar med Steep

Två av de spel som jag rankar allra högst när det kommer till actionbetonad sport på konsol är Burnout Paradise och Amped 2. De är visserligen väldigt olika som spelupplevelser men det finns ett par gemensamma egenskaper där höga hastigheter, öppna miljöer och galna trick är några av de största likheterna.

Ubisoft Annecy har tidigare bidragit med resurser till både Tom Clancy’s The Division (8/10) och några av titlarna i Assassin’s Creed-serien, och stoltserar nu med extremsportspelet Steep. Titeln fångade direkt mitt intresse under E3-mässan i somras och i helgen fick jag äntligen möjlighet att testa mina färdigheter i backen. Och i luften.

I den öppna beta-versionen som tillhandahölls alla PlayStation 4-spelare under förra helgen känns världen väldigt öppen. Trots frenetiskt spelande, kom jag aldrig till någon slut där jag uppmanades köpa produkten. Kanske beror min upplevelse på att jag vid flera tillfällen fann mig själv planlöst glidande nedför de branta backarna och bara njuta.

NEJ! Nu fick jag snö i skon också. Hoppas att jag inte blir förkyld på kuppen!

NEJ! Nu fick jag snö i skon också. Hoppas att jag inte blir förkyld på kuppen!

Steep är så pass öppet att du kan välja en av startpunkterna högt uppe i bergen och sedan strunta totalt i alla utmaningar som erbjuds, och jag kan definitivt rekommendera det. Jag börjar dock min utforskning med att följa direktiven för kartläggning som rösten i spelet uppmanar till. Jag lär mig ganska fort hur jag ska styra min karaktär, göra lite enkla trick och framför allt undvika att kollidera med träd och andra hinder. Snowboard är mitt första val eftersom jag för mitt liv inte klarar av att åka på en sådan i verkliga livet.

De uppdrag jag får på bräda består till en början i att komma till mål så fort som möjligt, och med så lite barr i näsan som det bara går. Självklart missar jag ett flertal gånger och kraschar riktigt hårt och det är vid dessa tillfällen som jag upptäcker hur snabba och responsiva omstarterna är. På några sekunder står jag vid startlinjen igen och kan åter försöka.

Så småningom blommar utmaningarna ut och introducerar trick som jag kan göra för att bättra på mina poäng i de lopp som handlar om annat än högsta hastighet. Det som jag uppskattar här är att det mer eller mindre är upp till mig som spelare hur jag vill samla poäng. Vill jag köra ett felfritt, snabbt lopp kan jag göra det och om jag trivs bättre med höga hopp, snygga trick och graciösa landningar går det bra också. Jag får poäng för det mesta och kan alltså få en bra placering även om jag inte utför trick hela tiden.

För spelaren som uppskattar ännu högre hastigheter och behöver ha adrenalin pumpande i kroppen, finns även det galet underhållande läget för vingdräktstävlingar. Här gäller det att ha snabba reflexer och tungan rätt i mun, har du tungan utanför munnen kommer du att behöva tina upp den i en kopp varmt jägarte. Jag hann visserligen bara prova ett fåtal tävlingar i denna sport men känslan att fara utför backarna, bara några meter ovanför marken samtidigt som jag försöker väja för träd och andra objekt är verkligen beroendeframkallande.

När jag kommer ned, ska jag nog smaka lite jägarte trots allt...

När jag kommer ned, ska jag nog smaka lite jägarte trots allt…

Det finns även ett läge där jag kan flyga fallskärm, och det är betydligt lugnare, men det betyder inte att det blir tråkigt för det. Här byter jag reflexer och dödsförakt mot precision och vindberäkning, både i sidled och höjdled. Det är skönt att glida fram mellan bergstopparna och lyssna på lugn elektromusik.

Det finns några saker med Steep som skulle hamna på minus, om jag skulle recenserat det idag. Dels tycker jag att den öppna miljön stör tävlingarna emellanåt. Visst kan det bero på att jag är van vid den gamla skolans extremsportspel, men jag känner ibland att jag har lite för många alternativ för att kunna fokusera på det jag egentligen bör göra.

Jag känner också att min åkare ibland har lite svårt att bestämma sig vad som är fram eller bak när jag har råkat stanna eller kollidera mjukt med ett hus eller en vedtrave. Det blir ett väldigt hoppande fram och tillbaka innan jag åter styr kosan nedåt igen. I friåkarläget är detta inget som stör speciellt mycket men i tävlingarna känns det kontraproduktivt eftersom det vare sig känns naturligt eller givande. En återställningsfunktion vore att föredra i dessa lägen.

På det stora hela har beta-versionen av Steep väckt en hunger efter mer hos mig. Jag ser fram emot när spelet släpps i början av december, det kan faktiskt vara så att detta blir något jag spelar väldigt mycket i vinter.

Kommentera