Recension: Chenso Club [PS4]

Jag klassar Chenso Club som ett retrodoftande actionplattformsspel av den gamla skolan som har tagit inspiration både från Mega Man och Castlevania även om det känns både snabbare och modernare än förebilderna.

Utomjordingar invaderar jorden och du är superhjälten Blue som vaknar från en lång dvala för att bekämpa invasionen. Under spelets gång låser du upp fler spelbara karaktärer som alla har olika egenskaper och attacker.

Blue möter en robotboss som känns obehagligt bekant.

Chenso Club är uppdelat i ett antal världar som alla har sex banor med slumpad layout plus en boss. Varje bana består i sin tur av några skärmar där du måste bekämpa alla fiender innan du får fortsätta. Fienderna bjuder på olika tufft motstånd i form av attack- och rörelsemönster samtidigt som omgivningarna har fällor och hinder som exempelvis roterande sågblad.

Då och då erbjuds du en utmaning som exempelvis att klara ett antal skärmar på tid eller att klara banan med någon modifierare. Klarar du det så får du någon slags uppgradering som belöning och första gången du klarar en typ av utmaning låser du upp en vän som säljer permanenta upplåsningar mellan världarna.

Butiken med vännerna använder din popularitet som valuta och beroende på din effektivitet på världarna får du ett antal följare i en fiktiv social mediaplattform där varje nivå ger dig krediter i shopen. Förutom dessa utmaningar så dyker en flygande butik upp med jämna mellanrum där du spenderar dina liv för att köpa uppgraderingar och vapen. Det blir en balansgång mellan överlevnad och stridsförmåga där överdriven girighet alltid straffar sig.

Häxan Plum flyger runt på sin kvast och har trollformler till sin hjälp mot utomjordingarna.

Kontrollerna är ganska enkla med hopp, en attack som kryddas med en specialförmåga beroende på vilket föremål du bär på, och sist men inte minst snabba framåtrörelser. Det går dessutom att utöka antalet gånger jag kan använda dessa mobilitetsförenklande rörelser innan jag måste landa eller attackera något i luften för att nollställa dem. De olika karaktärerna har också olika snabbhet och det är en markant skillnad mellan dem och de långsammare figurerna känns som sirap om du spelat en snabbare innan.

Grafiken känns lite väl spartansk och påminner mer om 8-bitarseran än senare generationer. Det blir lätt plottrigt och jag upplever att det bitvis är svårt att uppfatta skott och attacker bland attacker, fiender och fällor som aktiveras Det är inte heller supertydligt vad som är blockerande väggar och vad som är plattformar eller fällor som går att ta sig igenom och mer än en gång blir jag träffad av någon attack när jag rusar in i en blockerande vägg. Paradoxalt nog kan jag attackera igenom dem.

På det hela taget lämnar Chenso Club mig med en positiv känsla och möjligheten att spela två personer i soffsamarbetsläge är ett välkommet tillskott då det spelläget tyvärr har blivit en ovanlig företeelse. Det är Luleåstudion Pixadomes andra spel och det ska bli kul att se vad de tar sig an framöver.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.