När min genomspelning av Super Sami Roll var som intensivast funderade jag över att börja den här recensionen med meningen ”Är du en masochist?”. Det blev inte så även om jag i skrivande stund fortfarande är lite sugen. Men varför skulle jag uttrycka mig så, kanske du tänker nu. Jo, för bakom den gulliga fasaden döljer sig en riktig best till spel, men på vilket sätt?

Super Sami Roll skulle kunna gå att beskriva som ett plattformsspel med en twist. Den twisten är att spelets huvudperson Sami kan rulla ihop sig till en boll och rulla fram i otroliga hastigheter. Tycker du att det låter likt en viss blå igelkott så är du inte helt fel ute, då det här spelet inte bara ger starka vibbar av Sonic the Hedgehog, utan även spel som Super Monkey Ball och Marble Madness. Samtidigt lyckas det behålla en hel del individualitet, något som jag kommer att beröra senare.

Sommarlovet började inte alls så som Ao hade tänkt det. Istället för att tillbringa tiden i skolan för att studera, sveps hon iväg till en helt ny värld i samma ögonblick som hon öppnar entrédörren till skolbyggnaden. Dessutom drabbas hon av minnesförlust. Typiskt japanskt sommarlov för den trogne JRPG-spelaren med andra ord.

Inom kort får hon sällskap av Kokoro, Yuki och Rena som också trillar in i denna nya värld med fullständig minnesförlust. Det finns ytterligare världar i närheten som pockar på deras uppmärksamhet, världar som verkar vara knutna till flickornas undermedvetna och därför torde kunna avhjälpa minnesförlusten. Tillsammans beger sig tjejerna in i ett äventyr som de sent ska glömma.

Vi har nu gjort inträde i årets näst sista månad och även om spelsläppen inte har sinat totalt, finns det en tydlig nedgång i släpptempot åtminstone. I redaktionen pågår det fortfarande flitigt recensionsarbete, men veckans höjdpunkt för de flesta har ju istället varit den matiga Elden Ring-trailern som dök upp i torsdags.

Innan vi avrundar för lite välförtjänt helgvila är det som vanligt dags att gå igenom vad som sker på spelfronten i redaktionen.

I en inte så avlägsen framtid dominerar en speciell dokusåpa etern fullständigt. Sedan den lanserades så har Kill/Screen blivit ett världsomspännande fenomen och den får Big Brother, Robinson och Fångarna på fortet att framstå som jättesnälla lekprogram i jämförelse. Grundidén är enkel och lättigenkännlig från nutida media – ett femtiotal individer skeppas ut till en avlägsen ö och den sista stående vinner det hela.

Bloodshore är den senaste interaktiva filmen från utgivaren Wales Interactive och har utvecklats och tagits fram av teamet bakom bland annat The Complex (9/10) och Night Book. Men nu är det alltså dags att ge sig på idéerna som genomsyrar ‘battle royale’-spelen och de filmer/böcker som föranledde trenden. 

Många äro de individer inom spelvärlden som har blivit besatta av såväl onda som goda krafter. Oavsett om det är självmant eller påtvingat är det nog en ganska udda upplevelse, något som kanske känns extra påtagligt för huvudrollen i Aeon Must Die!. Han har nämligen fått den onda kejsaren Aeon som oönskad inneboende i detta intensiva slagsmålsspel.

I rollen som en namnlös Starspawn vaknar jag upp i en rykande industriell framtidsvärld. Något av en revolution har nyss ägt rum, olika fraktioner susar fram i rymden på jakt efter ära, makt och rikedomar. Aeon har blivit förrådd och avsatt från sin tron, men som ett sista halmstrå för han över sitt sinne och kraft till en intet ont anande krigare. Hämnd ska utkrävas, men är det Aeon eller min karaktär som kommer att stå för det slutgiltiga skrattet?